Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 71. Religionsförföljelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONSFÖRFÜLJELSER.
1569
vidare uppträda. Härmed vunnes äfven det viktiga ändamålet, att man
erhölle fullkomlig visshet om hvad en sådan talare verkligen sagt, hvilket
vore antecknadt i kyrkorådets inför honom behörigen justerade protokoll.
Men så har icke tillgått hvarken i mitt förevarande fall eller i något
annat, hvarom jag erhållit kännedom. Man synes i stället hafva trott,
att den makt, Kungl. Maj:t enligt konventikelplakatet ägt att undertrycka
andliga sammankomster, hade nu öfvergått till ett par tusen kyrkoråd,
hvilkas godtyckliga beslut i detta hänseende tolf domkapitel endast hade
att obetingadt och med nöje fastställa. Därigenom komme således
faktiskt all verkan af kungl, förordningen af 11 dec. 1868 att förfelas, och
folket blefve i själfva verket förmenadt att sammankomma till
gemensamma andaktsöfningar utan vederbörande prästerskaps omedelbara
ledning. Men Eders Kungl. Maj:t, såsom högste vårdare af författningarnas
efterlefnad, lärer icke i nåder tillåta det att komma därtill och därigenom
det andliga gagn, som åsyftades med konventikelplakatets upphäfvande,
att för svenska folket uteblifva. Eders Kungl. Maj:t! Icke dömer vår
lag någon, med mindre man först förhörer honom och får veta, hvad
han gör. Men så har emellertid skett med mig. Hvarken har
kyrkoherden i Moheda S. T. Palmær bevistat något af de föredrag, jag hållit
i hans församling, ej heller mig veterligen någon annan af de personer,
som undertecknat kyrkorådets protokoll den 14 sistl. febr., än J. Medin,
som på någon kort stund infunnit sig därvid, samt A. Forssman, till hvars
betyg därom jag här nedan får i underdånighet återkomma. Men det
oaktadt och utan att kalla mig inför sig hafva de förklarat, att dessa
föredrag hos en del församlingsmedlemmar förorsakat religionsgrubbel,
hos en del väckt förargelse och bitterhet, åstadkommit söndringar i
kyrkligt hänseende och väckt vämjelse och förakt för den offentliga
gudstjänsten. Därvid hafva de äfven i så måtto förfarit olagligt, att de icke
allenast underlåtit att till kyrkorådets sammanträde kalla den ende af
dess ledamöter, Johannes Eriksson, som ofta hört mig och kunnat med
sakkännedom yttra sig i frågan, utan ock, när en annan ledamot, C. J.
Johansson i Musteryd, från sammanträdet uteblifvit, af skäl, som han
själf uppgifvit, att han ej med godt samvete kunde deltaga i ett
okristligt beslut, de låtit hans plats fyllas af en alldeles obehörig person,
skolläraren Carl Liedholm, som fanns villig att deltaga däri. Domkapitlet
i Växjö har i sitt underdåniga utlåtande erinrat, att jag icke anmärkt
dessa olagligheter hos domkapitlet utan först hos Eders Kungl. Maj:t;
men detta kom sig helt naturligt däraf, att jag, som hos domkapitlet
icke ansåg mig behöfva krypa bakom blotta formfel för att få
kyrkorådets beslut upphäfdt, först genom domkapitlets eget utslag erinrades
därom, att jag icke påstått, att berörda beslut icke i laga ordning
tillkommit, hvilket domkapitlet själft således föranledde mig att hos Eders
Kungl. Maj:t i underdånighet andraga. Äfven mot domkapitlet får jag
i underdånighet anmärka det uraktlåtande af laga rättegångsordning, att
det icke öfver mina besvär hört kyrkorådet, måhända af farhåga att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
