Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 71. Religionsförföljelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1578
SJTJTTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
Berömlig. Detta var naturligtvis icke ägnadt att ingifva mig den tron,
att jag befann mig i någon väsentlig strid med kyrkans bekännelse.
För att dock sätta mig ännu vissare in i skriftens lära och kyrkans
bekännelse begärde och erhöll jag ett års tjänstledighet från min
lektorstjänst (läseåret 1873 —1874). Denna ledighet ägnade jag åt studiet af
nya testamentet samt den lutherska kyrkans symboliska bi eker. Under
tiden utgaf jag äfven min bok om försoningens betydelie i två
upplagor. Denna bok blef genast föremål för flera motskrifter äfvensom
för kritik i Theologisk tidskrift samt en diskussion vid Theologiska föreningen
i Uppsala under ledning af professor Hultkrantz och dåvarande adjunkten M.
Johansson. På våren 1874 sökte jag den plats, som jag nu innehar. Till min
ansökan bifogade jag alla mina skrifter samt utgaf, ehuru jag var befriad från
skyldigheten att aflägga det annars föreskrifna disputationsprofvet, en på latin
affattad afhandling om de symboliska böckernas lära om rättfärdiggörelsen, i
hvilken jag åter framlade min ställning till de symboliska böckerna. När
jag efter allt detta erhöll den sökta platsen, kunde jag däri ej se annat
än ett nytt vittnesbörd från kyrkans sida, att ingen så väsentlig afvikelse
från hennes bekännelse hos mig förefanns, att jag borde anses ovärdig
att inom henne innehafva prästämbete. Och på den punkten står jag
ännu. Allt har från min sida intill denna dag gått öppet och klart till.
Att närmare ingå på frågan om den läropunkt, på hvilken d:r
Collinder synes lägga hufvudvikten, nämligen huruvida Kristus i världens
ställe lidit straffet för världens synd, torde vara öfverflödigt. I
augsburgska bekännelsen har jag förgäfves sökt den läran, och till några
teologiska system är jag naturligtvis icke genom min ställning såsom präst
bunden. Nogsamt bekant är ock, att nämnda lära inom den lutherska
teologien bekämpats och bekämpas af män, hvilkas namn såsom lutherska
teologer med ära nått gränser, dit säkert d:r Collinders namn
åldrig-skall hinna. I Uppsala teologiska fakultet sitter ock åtminstone en
professor, nämligen d:r O. F. Myrberg, hvilken förkastar samma lära, såsom
man kan se af hans bok: Den heliga skrifts lära om försoningen’ (Uppsala
1874), och det kan naturligtvis icke för präster i landsorten vara ett
förbjudet kätteri att hylla läromeningar, som ock af kyrkans egna just
för prästbildningen tillsatta teologiska universitetslärare ostördt förkunnas.
Hvad min positiva tro om försoningen angår, vill jag här, så godt
sig göra låter, på några få rader sammanfatta den sålunda: fag tror,
1:0) att. Jesus Kristus, Guds enfödde son, sänd pf fadern, kommit i
världen för att försona världen med Gud; 2:0) att han för världens
synders skull lidit och dött samt för världens rättfärdiggörelses skull
uppstått från de döda; j:o) att han genom sin död och sin Uppståndelse
öfvervunnit synden, döden och djäfvulen; 4:0) att han till följd af dessa
sina verk är försoningen för världens synder, det offerlamm, hvars blod
renar från alla synder, den salighetshöfding’ och medlare, genom hvilken
ensam Guds nåd, syndernas förlåtelse, frälsning, lif och ialighet bjudes
och gifves syndare; 5:0) att han, sedan han fullbordat det verk, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
