Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGlONSFÖRFÖLjELSER. I.57 7
och skall lära annat, än. hvad som är enligt med vår kyrkas bekännelse,
till hans önskan att få uppträda i något skolhus lämna ett nekande
svar’, så ansåg jag mig utan brott kunna uppträda i skolhuset, när jag
visste, att jag hvarken ville eller skulle där annat lära, än hvad som
var enligt med augsburgska bekännelsen. Fåfängt skall det ock blifva för
d:r Collinder att visa, att jag i mitt föredrag sagt ett enda ord, som ej
var enligt med nämnda bekännelse. Icke heller har han försökt visa
det utan endast framkastat obestämda beskyllningar. Därför är det mitt
vördsamma yrkande, att högv. domkapitlet måtte affordra d:r Colinder
en bestämd angifvelse af de mot vår kyrkas bekännelse stridande läror,
som uti mitt föredrag i Frelluga skolhus skola hafva förekommit. Är
det sedan något tvifvel underkastadt, huruvida jag genom mitt
uppträdande i Frelluga skolhus, såsom d:r Collinder antyder, ’kränkt
skolrådsbeslutets helgd’ eller ’förnärmat den allmänna rättskänslan i församlingen’,
så yrkar jag vidare, att denna sak måtte såsom rörande ett borgerligt
brott förvisas till borgerlig domstol, där d:r Collinder kunde blifva ålagd
att antingen med på ed hörda vittnen styrka eller ock återkalla sina nu
med en väl anlagd obestämdhet framkastade beskyllningar. Sädana
sväfvande fraser som hans ord: ’De insiktsfullare bland dem, som åhörde
lektor Waldenström i Frelluga, tyckte sig också märka, att han ville
göra troligt’ o. s. v., skola då ingenting gagna. — — — —
Hufvudsaken i dar Collinders ämbetsmemorial synes emellertid vara
hans anmodan, att högv. domkapitlet skall affordra mig ’en öppen och
bestämd förklaring öfver mitt lärosätt särskildt i läran om den objektiva
försoningen’. Hvad angår denna sak, torde jag först få anmärka, att
det väl aldrig kan vara min skyldighet att underkasta mig en extra
examen, när helst det faller en prästman in att genom högv.
domkapitlet begära en förklaring öfver mitt lärosätt rörande den eller den
dogmen. På bestämda angifvelser för falsk lära är jag skyldig att svara
men ingenting annat, och någon sådan angifvelse har d:r Collinder
omsorgsfullt undvikit att göra. För det andra tillkommer det icke mig att
själf döma öfver mitt lärosätt eller min predikans förhållande till
augsburgska bekännelsen, utan kunde jag väl härvid på mig göra någon till—
lämpning af Kristi ord: ’Jag har uppenbarligen talat till världen, jag har
alltid lärt i synagogan och i templet, där alla judar komma- tillsamman,
och hemligen har jag intet talat. Hvi spörjer du mig? Spörj dem till,
som hört hafva, hvad jag har talat till dem; se, de veta, hvad jag har sagt’
(Joh. 18: 20). Emellertid, om det kan tjäna till något gagn, är jag visst
villig att äfven för högv. domkapitlet framlägga, hvad jag lärer och predikar
bland folket, äfvensom framställa, hurusom jag själf fattar min ställning.
När det«år 1872 började både i tal och skrift sägas, att jag lärde
orätt om försoningen, tvekade jag icke utan anmälde mig på våren 1873
till pastoralexamens undergående. I min pastoralafhandling framlade
jag fullständigt, hvad jag trodde och lärde, och denna afhandling jämte
dess försvar bedömdes af Hernösands domkapitel enhälligt med betyget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
