Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 78. Andliga rörelser i Helsingland - VI. Sven Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1734
SJUTTIONDE ÅTTONDE KAPITLET.
VI.
Sven Hansson.
En af de första arbetarne inom Helsinglands
ansgariiförening var Sven Hansson. Han föddes den 18 febr. 1832 i Styfje,
Norrala socken, i Helsingland. Hans föräldrar voro
hemmansägaren Hans Svensson och dennes hustru Anna Larsdotter.
Dessa voro fromma och gudfruktiga. De hade 7 barn, och bland
dem var Sven den äldste. Barnen erhöllo en god uppfostran
och fingo från tidiga år lära vördnad för Gud och hans heliga
ord. Någon egentlig skolgång kom den tiden icke i fråga.
Redan vid 8 års ålder kunde Sven katekesen utantill, sedan han
på hösten »gått i skola» några veckor för en gammal faster.
Och därmed var hans skolgång afslutad.
När Sven var 11 år gammal, dog hans moder. Gärna hade
han nog vid denna tid velat börja lefva efter världens allmänna
lopp, men fadern afhöll honom på det allvarligaste därifrån.
Under konfirmationstiden, då det förunnades Sven att mottaga
undervisning af en gudfruktig och nitisk prästman, vice pastor
Wadman, var han mycket påverkad af Guds ande. Han sökte
efter den frid, som världen icke kunde gifva, och bad ofta
enträget till Gud. Någon verklig nyfödelse blef icke af, och de
goda intrycken af en kärleksfull lärares förmaningar och den
tillfälliga rörelsen voro snart utplånade och försvunna.
Någon verklig lust att lefva uti synd och orättfärdighet
kunde dock den lefnadsglade ynglingen aldrig få. Mellan det i8:de
och 22:dra lefnadsåret deltog han det oaktadt åtskilliga gånger
i kamraters dryckeslag och ogudaktiga tillställningar.
o
Ar 1855, då en genomgripande väckelse gick fram öfver
socknen, blef Sven Hansson omvänd till Gud. Tvingad af djup
syndasorg, särskildt öfver begångna ungdomssynder mot fadern,
nödgades han bekänna för Gud: »Fader, jag har syndat mot
himmelen och inför dig». Sedan han jämväl bekant inför sin
jordiske fader och erhållit hans förlåtelse, fick han erfara den frid,
som öfvergår allt förstånd, och erhöll barnaskapets helige ande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
