Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 78. Andliga rörelser i Helsingland - VI. Sven Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I HELSINGLAND. 1735
I stilla och ljuflig glädje kunde han nu tacka Gud för hans stora
barmhärtighet och nåd.
En kort tid efter sin omvändelse började Sven Hansson att
hålla söndagsskola, hvilken verksamhet vid denna tid icke var
okänd i Norrala. I sin hembygd blef han ock snart utsedd till
ledare för de s. k. samlingarna. Vid dessa sammankomster
föreläste han ur Pietisten, Luthers postilla och Johan Arndts
skrifter samt såsom början och afslutning någon lämplig bön ur
en bönbok.
Då han höll söndagsskola, samlades ock rätt många äldre
för att höra på. Vid ett sådant tillfälle hade han glömt sin
bönbok, och, då han omöjligt kunde börja utan bön, så måste han
nu under ett duktigt svettbacl för första gången bedja Gud
offentligt med egna ord. Men från den stunden fick också bönboken
för beständigt ligga hemma.
Tre år efter sin omvändelse började Sven Hansson att
predika. Han uppehöll sig då mest i sin hembygd. Endast en och
annan kortare missionsresa företogs till närliggande socknar.
Verksamheten gick framåt och blef af Gud rikt välsignad. En
rätt stor väckelse uppstod, hufvudsakligast bland ungdomen, och
under denna tid var han jämte den gamle smeden Per Norin
nästan uteslutande upptagen med att resa omkring i socknen och
predika samt hålla söndagsskola.
På våren 1S7 1 erhöll Sven Hansson kallelse af Södra
Helsinglands missionsförening till resepredikant och höll sitt första
föredrag såsom föreningens kolportör i Söderhamn under
pingsthelgen. I cirka 7 år tjänade Sven Hansson i denna
förening-med predikan och bokspridning. Men, då striden i
försoningsfrågan uppstod, började han och en annan af predikanterna att
misstänkas för villfarelse i läran. Detta väckte oro och
bekymmer inom styrelsen, och, för att visshet skulle vinnas rörande de
misstänkta, utfärdades ett längre sändebref till föreningens alla
predikanter. I detta i mer än ett afseende märkliga sändebref
förekommo till sist några frågor, hvilka »helt uppriktigt» skulle
besvaras.
Styrelsen ville genom dessa frågor utröna, om predikanterna
verkade »i öfverensstämmelse med Guds ord och kyrkans
bekännelse»; om de icke hyste »någon från kyrkans bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
