Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 80. Andliga rörelser i Uppland - V. Erik Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I UPPLAND. 1835
han såsom ett krossadt rör föll ned i bänken under strida tårar.
Hans bekanta trodde, att han träffats af någon kroppslig
sjukdom. I denna ställning åhörde han predikan af dåvarande vice
pastorn, själf en lagbunden träl, öfver texten »om den rike
ynglingen». Och det predikade ordet verkade i hans hjärta det
beslutet att lämna allt och följa Jesus. Någon verklig öfvergång på
Herrens sida blef det dock icke förrän på hösten samma år. Under
sommaren hade han besökt flera andliga sammankomster och
under djup rörelse hört ordet om den frälsande nåden i Kristus,
men nu var ett alldeles särskildt tillfälle honom förunnadt. Han
besökte Uppsala marknad och kom därunder att öfvervara en
sammankomst hos häradshöfding Henschen, som i sin gård
samlade människorna omkring Guds ord. Där fick Erik Olsson
erfara syndaförlåtelsens dyrbara nåd, där fick han syn på Jesus,
den korsfäste, såsom sin frälsare, och nu kunde han säga under
jubel och i salig hänförelse: Jag har återlösningen i Jesu blod,
syndernas Jörlåtelse, cjtcr Gte-ds nåds rikedom.
Nu kom en tid af mycken glädje och frid men ock af svåra
pröfningar och strider. Här gingo frälsarens ord i fullbordan:
Och människans husfolk "varda hennes fiender (Matt. 10: 36). Ty
redan under vägen hem från Uppsala fick han uppbära mycken
försmädelse af sin egen hustru. Vid hemkomsten väckte det
stort uppseende i hela byn, när ryktet om, hvad som händt, hade
blifvit spridt. Hans gamla moder blef alldeles utom sig, och
under bittra tårar beklagade hon, att hennes son blifvit en
förvillad läsare. En afton, då han ämnade besöka en
sammankomst, försökte hans hustru och moder med våld hindra honom
därifrån. När det ej lyckades, låste hustrun in alla hans kläder,
och, då han ämnade gå i hvardagsdräkten, höllo de honom en
i hvardera armen, och under tårar och höga jämmerrop bådo de,
att han icke skulle gå. Så förskräckligt ansågs det på den tiden
att vara läsare och gå på andliga sammankomster.
Följande år, 1859, näst före jul började Erik Olsson att
predika. I tidningen Budbäraren hade till de troendes
undervisning stått en artikel om, huru de kristna borde komma
tillsamman omkring Guds ord, äfven om ingen predikant funnes,
som ledde sammankomsten. Detta hade då börjat praktiseras i
Öster-Våla, och den i det föregående nämnde Erik Eriksson i Inge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
