Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - III. Ore, Rättvik, Boda, Leksand, Ål, Bjursås, Gagnef och Djurås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkoherden Jakob Boëthius från Boda, som gjorde besök där
tillsamman med predikanten Hans Lenell. Senare gjorde Östling
och Dalin från Boda predikoresor dit. Det blef stora väckelser,
och i synnerhet de mest välbärgade i byarna lämnade sig åt
Herren. Därigenom vann verksamheten i materiellt hänseende
förutsättningar för att kunna fortgå. Bönehus fingo de äfven,
utan att de på förhand synnerligen mycket behöft tänka därpå,
i det att de till billigt pris fingo inköpa ett boningshus, som efter
en lämplig inredning blef en för behofven fullt tillfredsställande
lokal. Friförsamling har där bildats de senare åren och har till
föreståndare den gudfruktige och för Herrens sakhängifne bonden
Nylands Anders Jonsson i Bångsjö. Det är en synnerligt god
ande rådande bland vännerna där, och man kan där, såsom eljest
på få ställen äfven i Dalarne, få höra riktigt trosfrisk och innerlig
sång och musik.
En icke liten olägenhet, som den religiösa rörelsen haft
att lida af i Rättvik under hela tiden, är, att de troende inom
socknen icke utgjort en enda församling utan flera mindre sådana,
hvilka icke haft någon förbindelse med hvarandra. Detta har
haft sin orsak i socknens naturliga fördelning. Den är genom
Rättviken delad i södra och västra Rättvik. Sedan förgrenar
den sig norr och nordost emot Boda. Det är, som man
vanligen kallar det, tre fjärdingar: sörbyggefjärdingen,
västbyggefjärdingen och Gärdsjöfjärdingen samt gränden: några byar norr
om kyrkan. Mellan dessa delar är det skogs- och ängsmarker
och just ingen bygd. Det är därför icke mycket, man umgås
med hvarandra från de olika fjärdingarna. När så äfven prästerna
voro fientliga och man icke gick till kyrkan och möttes där,
dog gemensamhetskänslan ut mer och mer. Så hade äfven den
religiösa verksamheten börjat och fått fäste i själfva utkanterna
af socknen. Först på senare år har man sökt verka gemensamt
och åtminstone tidtals haft gemensam predikant för hela Rättvik.
Detta har visat sig vara godt, och i en framtid torde man få
hoppas, att verksamheten blir mera regelbunden och fast.
I början på 1890-talet sammanslöto sig frireligiösa och
nykterhetsvänner till ett sällskap, det s. k. Rättviks
missions- och nykterhetssällskapet, och byggde en samlingslokal i Lerdal.
I denna lokal samlas man till missionsmöte minst en gång om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
