Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 83. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - VII. J. Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 2 ÅTTIONDETREDJE KAPITLET.
fjärran från hemmet gaf det nådehungriga folket Kristi ord. Ofta
hade han till den utsatta sammankomsten 2—3 mil, då han
naturligtvis måste för resan uppoffra en stor del af arbetsdagen.
Gud bekände sig till hans verksamhet genom människors
omvändelse från okunnighet, orättfärdighet och kyrkligt afguderi
till tron på den ende medlaren mellan Gud och människor Jesus
Kristus. Alla tillfällen tog han i akt för att göra Jesu namn
kändt och älskadt. Under en predikoresa gick han en natt vilse
i de djupa skogarna mellan Nerike och Vermland och kom först
på morgonsidan fram till en stuga i villande skogen. Dit gick
han in, blef vänligt mottagen, målade strax för husfolket i
glödande, öfvertygande ordalag Kristi kärlek samt bjöd dem alla
att låta sig med Gud försona. Husfadern och en dräng
öfverlämnade sig strax åt Guds nåd. Den senare reste en tid
därefter öfver till Amerika och blef om några år en duglig evangelist
bland våra landsmän där.
Vi denna tid funnos många rättfärdigshetssökande människor
som förde den här bekännelsen: »Vi måste ångra våra synder,
öfvergifva dem och hålla budorden, om vi skola kunna tro på Kristus
och blifva saliga.» Men andra bekände i likhet med apostlarne
och de äldste i Jerusalem: »Vi tro, att vi genom Herren Jesu
Kristi nåd blifva frälsta» (Apg. 15: 11). De förra ansågo tron
och gärningarna samverka vid rättfärdiggörelsen. De senare
ansågo rättfärdiga gärningar vara en omedelbar frukt af tron.
Och mellan dessa båda läger stod nu såsom fordom en het kamp.
Erixon förde naturligtvis det fria evangeliets talan. Så hölls i
slutet på 1860-talet ett talrikt besökt missionsmöte på en stor
loge i Sanneruds socken, där frågan om lagens och evangelii
förhållande till hvarandra diskuterades äfvensom frågan, huruvida
man i denna tiden kunde erhålla visshet om sitt barnaskap hos Gud
eller icke. Erixon framställde nådens lära så klar och tydlig,
att man kunde taga på den. Lagens och ovisshetens vänner voro
emellertid ganska slagfärdiga och segervissa. Men helt oväntadt
vände sig saken till evangelii seger, i det att en äldre man, hvars
utseende och hållning ingaf aktning och förtroende, och som blifvit
uppmuntrad af Erixons trosfriska ord, stack sitt hufvud fram
genom en glugg till logen och med klar röst bekände: »Vid
evangelii budskap träffades jag af Guds helige ande och erfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
