Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 83. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - VII. J. Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND OCH DALSLAND. 2023
därvid, att jag inför Gud var förtappad och förlorad, och alldeles
såsom en förtappad och förlorad syndare föll jag till Jesu fötter,
fick syndaförlåtelse och frid. Så blef jag af nåd Guds barn; det
vet jag visst. På det sättet hafva ock alla vännerna det hemma
i Undenäs. Månne icke det är rätt det?»
Det blef på ögonblicket tyst i sammankomsten; en helig
bäfvan trängde sig" på många, man bekände därefter i vida kretsar,
dit mötesbesökarne återvände, att Kristi nåd är alldeles tillräcklig
till frälsning, samt sjöng af allt hjärta:
Just som jag är — ej med ett slrå
Af egen grund att bygga på;
B’ott på den grund, att du för mig
Har dött och själf oss böjd till dig,
Jag kommer, o Guds lamm.
Sedan Erixon med familj bosatt sig i Södra Råda, fortsatte
han med oförminskadt nit sitt vittnesbörd, till hvilket Gud
bekände sig genom syndares benådning. De, som fått genom
honom mottaga andlig spis, började nu bidraga åt honom och
hans familj till lekamlig sådan, hvarigenom han sattes i stånd att
mera uteslutande ägna sin tid och sina krafter åt ordets
förkunnelse. En ljusets och vederkvickelsens tid inbröt nu: Gud
besökte sitt folk. Det var i slutet af 1860- och början af
1870-talet. Erixon predikade då i S. Råda, Innnerödja, Hofva,
Bodarne, Sannerud, Lyrestad m. fl. socknar. En genomgripande
väckelse utbröt då i dessa socknar och särskildt i Finnerödja. Det
var, som om allt folket tänkt öfverlämna sig åt Gud och hans
tjänst. Med det nya öfversvallande lifvet i Kristus följde nya
tänkesätt, nya rena seder och nya andliga behof. Med tanken
på den kyrkliga själavården ropade den ene till den andre:
»Ack, ve oss, huru vi lefvat! Våra präster hafva gått vilse och
fört oss in på lögnens stigar, och vi hafva villigt följt dem, men
nu vilja vi följa Kristus allena.» Så lämnade man hoptals
kyrkorna och gick till de andliga sammankomsterna här och där i
husen. Herrens vänner började också snart att tvifla därpå, att
Kristus gifvit otrogna och oandliga präster makt att förvalta de
heliga handlingarna dop och nattvard. Det blef mången en sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
