Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 85. Andliga rörelser i Södermanland - IV. Andliga rörelser på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2184
ÅTTIONDEFEMTE KAPITLET.
gudstjänsterna i kyrkan ganska flitigt och äfvenså husförhören,
men något bekymmer om själens frälsning förspordes ej. Hvad
husförhören beträffar, så bestodo de hufvudsakligast i ett kalasande
och dansande, som föga stämde öfverens med deras egentliga
ändamål. På det ställe, där husförhör hölls, var alltid på aftonen
anordnadt ett större kalas, då »husförhörsbrännvin» ingalunda
saknades, och ungdomen hade sin särskilda dansstuga, där det
stundom gick så till, att samkvämet slutade med gräl och
slagsmål. En brännvinskrog, som spred förbannelse omkring sig,
fanns äfven inom kommunen. Väl förmanade prästerna till ett
dygdesamt lif, men det hade icke stor verkan, enär de själfva
såsom herdar icke föregingo fåren med goda exempel. Det var
mörkt i andligt hänseende inom socknen. Några »läsare» visste
man icke om. Visserligen hade man hört, att det i grannsocknarna
skulle finnas några s. k. läsare, som blifvit förvillade, men i
Österåker var allt godt och väl, menade man.
Omkring år 1857 kom på vintern byggmästar Linderoth
från Brukkvarn, Lennäs socken, dit i sällskap med
lekmannapredikanten Hellström. Man rådslog om, huruvida man borde
öppna för »läsareprästen» eller icke, och fattade det beslutet, att
han icke skulle få komma in i socknen. De måste alltså
återvända med oförrättadt ärende, förföljda med stenkastning och
glåpord, i synnerhet af ungdomen. Österåker var tills vidare
stängdt för lekmannapredikanter. Några år därefter, omkring
1861, kommo några badgäster till Katrinakällans bad- och
brunnsinrättning, hvilka voro troende. De kallade en predikant, och
sammankomst utlystes i St. Täppe, där de bodde. Mycket
folk samlades. Man ville höra, hvilken ny lära som förkunnades,
och hos några funnos möjligen äfven allvarligare tankar.
Predikanten stod på ett bord ute på gården, ty stugan, där de samlats,
kunde icke rymma alla. Midt under det han predikade, kommo
några vilda sällar för att rycka ned honom från bordet och slå
honom. Med stor möda lyckades man få in honom genom
fönstret, invid hvilket han stod, samt stänga dörren och gömma
honom å vinden, hvarefter han nattetid måste fly från socknen
för att undkomma sina förföljare.
Efter ytterligare några år kom åter ett evangelii sändebud
A. G. Lindqvist, numera distriktsföreståndare på Gotland, till Öster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
