Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 85. Andliga rörelser i Södermanland - IV. Andliga rörelser på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SÖDERMANLAND. 2 185
åker. Han predikade först i Hulla by, och, så vidt man vet, fanns
där icke en enda troende med på sammankomsten. Allt aflopp
likväl stilla och lugnt. Sedan kom han till en soldat vid Gröfsbohl
för att predika. Mycket folk var samladt, så att stugan icke
kunde rymma alla. En bonde föreslog därför, att man skulle gå
till ett skolhus i närheten. Med Lindqvist och bonden i spetsen
tågade människoskaran dit, men, när de kommo fram, var nyckeln
borta, så att de icke kunde komma in. På något sätt kom den
emellertid till rätta. Folket strömmade in, och sammankomsten
begynte. Predikanten bad så innerligt till Gud om välsignelse
och uppläste sin text. En stor, grof, mörkhyad karl stod på
gången och närmade sig under föredraget allt mer och mer
talaren, som hvarje ögonblick väntade att blifva öfverfallen af
honom. Om en stund syntes dock stora tårar rulla ned i
mannens mörka skägg, och snart fanns i hela salen icke ett öga torrt.
Talaren öfverröstades af snyftningar. Från den stunden var isen
bruten för evangelii predikan.
Från södra och nordvästra sidan af socknen sökte baptisterna
att vinna inträde. En gång var patron Lindeberg från Labbetorp
i Vesstorp och predikade. Det var på sommaren. Mycket folk
var samladt. Ungdomen i trakten hade kommit öfverens om att
gå och störa sammankomsten. De samlade sig utanför fönstret,
hvilket stod öppet. De skulle vänta, tills predikanten hade slutat
predika. När predikan var slut, stack talaren ut hufvudet genom
fönstret och tackade dem, för det de varit stilla och
uppmärksamma. Det vore icke alltid så med ungdomen, menade han.
De blefvo nu med ens afväpnade, lyfte på sina hattar och
mössor, bockade sig och gingo stilla därifrån.
Ar 1867 besökte skoll. Werner från Vingåker Österåker och
predikade på flera ställen inom socknen. Sedan friförsamlingen
blef bildad, och innan den kunde anställa egen predikant, besökte
han regelbundet Österåker hvarje månad och verkade till stor
välsignelse därstädes. Han uppträdde på ett enkelt, okonstladt
och värdigt sätt och hade en rik erfarenhet samt djup insikt i
de heliga skrifterna. Han vann allas förtroende och samlade
alltid omkring sig en stor åhörareskara. En halsåkomma gjorde
dock, att hans röst var svag. Werner dog 1893. Frid öfver
hans minne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
