Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 85. Andliga rörelser i Södermanland - IV. Andliga rörelser på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SÖDERMANLAND. 2 187
tillsattes att ordna med saken. Ett lån upptogs, och en tomt
inköptes. Listor utsändes, och medel för ändamålet inflöto. På
vintern 1884 tog byggnadsarbetet sin början, och den ig sept.
samma år stod det trefliga och vackert belägna missionshuset
färdigt och invigdes den dagen för sitt heliga ändamål till stor
glädje för Kristi vänner på platsen.
o
Ar 1889 beslöt församlingen att i förening med
missionsvännerna i Julita kalla K. M. Mattsson till stadigvarande
predikant för dessa två socknar. Han antog kallelsen och bosatte
sig i Julita. Mattsson var en fridens, kärlekens och bönens man
samt utrustad med goda predikogåfvor. De fattiga och sjuka
hade i honom en god vän. Efter 4 års verksamhet på denna
plats afflyttade Mattsson på kallelse till Arbrå friförsamling i
Helsingland och efterträddes af predikanten K. Mellström.
Herren har i Österåker samlat sig ett folk, som prisar hans
heliga namn och glades öfver de stora ting, han med dem gjort.
Inom Julita socken härskade ännu vid början af 1860-talet
ett djupt andligt mörker, och följden däraf var här liksom
allestädes, där sanningen ej fått rum, att befolkningen lefde, såsom
köttet och sinnet lyste. Men Gud, som är rik på barmhärtighet,
tänkte i nåd äfven på Julita socken.
Ar 1853 inflyttade hit från Uppsala en mjölnare och
byggmästare vid namn P. E. Hidman, som i likhet med sin hustru
fruktade Gud. De kämpade ifrigt och allvarligt i bön till Herren,
att han skulle förbarma sig öfver och med sin frälsning besöka
socknens ogudaktiga befolkning. De fingo likväl vänta många
år, innan de sågo sin bön besvarad, men omsider slog
bön-hörelsens timme. Det var år 1863, som den förste
lekmannapredikanten satte sin fot inom gränsen af Julita socken för att
där kungöra frälsningens glada budskap. Hans namn var P. G.
Karlsson från Västerås. Efter honom följde sedan flera andra
fridens budbärare, och deras vittnesbörd bar frukt. Stora skaror
samlades vid bönestunderna, och icke så få kommo till frid med
Gud och blefvo lyckliga. Men nu gick det äfven här liksom
på andra ställen, där sanningens ljus börjat lysa i mörkret.
Prästerskap och kyrkoråd satte sig i rörelse för att hindra den
i deras ögon förskräckliga villfarelsen. Men intet motstånd
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
