Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Andliga rörelser i Östergötland - III. Norrköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I ÖSTERGÖTLAND. 2251
träden. Då Stadsmissionsföreningen blifvit bildad, öfverlämnade
Dahlgren och Liljeqvist missionshuset med dess tillgångar och
skulder till densamma.
Under årens lopp hade en ej så obetydlig skara unga män
kommit till tron på Gud. Dessa kände behof af att sluta sig
tillsamman i en ynglingaförening dels för att taga broderlig vård
om hvarandra, dels för att söka vinna andra unga män för
Herren. Denna förening bildades år 1866. Tre särskilda
föreningar hade nu sålunda på en kort tid kommit till stånd, och
många af de troende tillhörde åtminstone till en början alla tre
föreningarna såsom medlemmar.
Då Stadsmissionsföreningen blifvit bildad, gjorde sig
behofvet gällande att få en särskild stadsmissionär anställd för att
kunna förverkliga ändamålet med föreningens tillvaro. Men icke
förrän 1871 kunde en för denna verksamhet lämplig person
kallas och tillsättas. Till denna tjänst kallades dåvarande eleven
vid Fosterlandsstiftelsens kolportörsskola Lars Erik Lundvall,
bördig från Dalarne. Han antog kallelsen och började sin
verksamhet på sommaren sagda år. Lundvall ägde i hög grad den
för dalkarlarne utmärkande fyndigheten, som i förening med den
kristliga kärleken och en ovanlig godmodighet gjorde honom
synnerligen lämplig för denna maktpåliggande och mycket
tålamodspröfvande verksamhet. Dessa egenskaper blefvo ock i
synnerhet under den första tiden ofta utsatta för allvarsamma prof.
Då Lundvall — för att anföra ett exempel bland de många —
vid ett tillfälle inträdde genom dörren till ett rum, där några
dryckesbröder voro samlade vid brännvinsglasen, slungade en af
drinkarne en brännvinsbutelj mot hans hufvud. Lyckligtvis
träffade ej buteljen sitt åsyftade mål utan flög ut på gården och
gick i kras. Lundvall låtsade emellertid ej förstå attentatet utan
inträdde helt lugnt och sade till den, som kastade buteljen: »Ja,
så» — nämligen kasta bort brännvinsbuteljen — »skulle du ha
gjort för länge sedan, så vore du nu en bättre man, än hvad du
är». Mannen och hans kamrater, som kommit öfverens om att
»knäcka läsaren», blefvo vid detta tilltal alldeles afväpnade, och
Lundvall fick i frid samtala med dem om frälsningens väg.
Många dörrar voro ock rent af stängda för honom, då han gjorde
sina husbesök, och understundom blef han mottagen med slag af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
