Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Andliga rörelser i Östergötland - III. Norrköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2252
ÅTTIONDESJETTE KAPITLET.
sopkvasten, eldtången, disktrasan eller något annat
»fruntimmersvapen» eller ock i bokstanig mening utsparkad. Men han kom
snart igen lugn och glad, som om ingenting ledsamt hade händt,
för att förkunna det glada budskapet om frälsning af oförskyld
nåd. Mången gång blef han ock bemött med skymford och
smädelser, och ofta gick det så, som han sade till en gumma,
som frågade, huru hon skulle få titulera honom: »A jo, det är
inte så kinkigt. En del kalla mig fähund eller rackare, och andra
kalla mig lathund och dagdrifvare, eller också kan jag få heta
den förb. läsareprästen o. s. v. Men mitt rätta namn är helt
enkelt Lundvall.» Då han vid ett tillfälle blef utsparkad från
sjukhuset af sysslomannen, vände han sig om, lyfte på mössan
och sade: »Jag tackar ödmjukast». Efter några dagar kom han
åter för att besöka de sjuka, alldeles som om ingenting ovanligt
händt, men då var sysslomannen vänlig och förrådde blygsel
öfver sitt förra beteende. En förändring inträdde dock efter
någon tid. Lundvall blef snart väl känd, vann förtroende
allestädes inom samhället och erhöll till och med befattning- såsom
tillsyningsman vid folkskolan för ett distrikt inom staden med
uppgift att tillse, det alla barn, som voro i skolåldern, ordentligt
besökte stadens skolor.
Under denna sistnämnda verksamhet lärde Lundvall känna
en hel skara vanartiga gossar. Han ömmade för deras väl och
arbetade mycket för att få till stånd ett räddningshem för sådana
gossar, hvilka af brist på uppfostran voro liksom förvildade. Det
lyckades honom ock omsider, men efter några års mödosamt och,
såsom det tycktes, fruktlöst arbete måste hemmet upplösas. Det
förvandlades sedan till ett s. k. »helbrägdagörelsehem», där sjuka
behandlades med händers påläggning, bön och smörjande med
olja i Jesu namn. Men äfven detta hem måste snart nog efter
stora ekonomiska uppoffringar af enskilda välmenande troende
upphöra med sin verksamhet. Slutligen förvandlades hemmet till
S:t Johannes’ sockens fattigstuga. Men regelmässiga
andaktsstunder hållas fortfarande där af »Immanuelskyrkans
ynglingaklass», och hemmet har ännu kvar sitt ursprungliga namn Betesda.
Det är ock ett barmhärtighetens hus, ty en och annan af
fattighjonen där har lärt känna Guds barmhärtighet till frälsning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
