Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Andliga rörelser i Östergötland - IV. A. F. Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 7 O ÅTTIONDESJETTE KAPITLET.
Lundmark började genast efter sin omvändelse att inför sin
omgifning vittna om Herren. Flera gånger begaf han sig från
Uppsala, med Johan Arndts »Sanna kristendom» under
armen, till sitt föräldrahem, kallade tillsamman grannarne och
läste för dem ur nämnda bok. Men detta tycktes icke röra
någon mer än prästen, som vid ett tillfälle sände ut länsmannen
för att fängsla föreläsaren och sålunda göra slut på dessa
sammankomster. Men då han kom, hade Lundmark redan återvändt
till Uppsala, och därvid fick det för den gången bero.
En kort tid därefter begaf sig Lundmark till Gefle, där han
erhållit kondition hos en troende skräddaremästare. Under resan
dit gjorde han ett besök i Vendels socken, emedan han hört, att
det där skulle finnas några, som trodde på Herren. Han
sammanträffade ock där med några varmhjärtade Kristi vänner, som
voro såsom får i öknen utan herde och lärare. De höllo alltsom
oftast små sammankomster, då de läste Pietisten samt bådo med
och för hvarandra. Lundmark blef snart känd bland dessa vänner,
och på enträgen uppmaning började han att läsa någon bibeltext
samt tala däröfver vid deras sammankomster. Härmed var
sålunda början gjord till hans mångåriga och välsignelserika
verksamhet som predikant.
I Gefle fick han nu genomgå en allvarlig tuktan och
pröfning i andens skola. Den första öfversvallande glädjen i Gud
tog slut, och han kom i ett djupt andligt mörker. Han trodde
sig vara förkastad både af Gud och hans barn. I denna svåra
anfuktning kände han sig frestad att kasta all religiositet öfver bord.
Men under det han så vred sig som en mask i den djupaste
själsångest, troende, att Guds nåd för honom tagit slut för evigt,
omslöt dock Herren honom med sina starka fadersarmar och lät
ljus åter uppgå i mörkret. En söndag kom så Rosenius till
Hille kyrka för att predika där. Stora folkskaror från Gefle
tågade dit för att höra honom. Alla voro glada och lyckliga,
men Lundmark, som äfven var med i sällskapet, tyckte, att vägen
skulle sjunka under honom för tyngden af den syndabörda, som
tryckte hans inre. I den text, hvaröfver Rosenius predikade vid
detta tillfälle, förekommo de bekanta orden: »Människosonen har
kommit för att uppsöka och frälsa det, som var förtappadt».
Då han i sin utläggning kom till dessa ord, sade han bland annat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
