Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Andliga rörelser i Östergötland - IV. A. F. Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I ÖSTERGÖTLAND. 2269
nom vara en snäll och gudfruktig yngling, och snart började
han äfven själf tro detsamma. Emellertid blef hans gudsfruktan
snart satt på ett behöfligt prof, och i pröfningens stund visade
den sig icke vara af det rätta slaget. Lundmark började få lida
försmädelse af sina ogudaktiga arbetskamrater för sitt »läseri»,
och genom deras lockelser blef han steg för steg indragen på
orättfärdighetens väg, så att han begynte visa förakt för Guds
ord och religionen samt deltaga i deras syndiga samkväm och
dryckeslag. Men Herrens ande lämnade honom icke. Han lät
visserligen ynglingen sålunda komma ut i synden men endast
för att sedan i sin tid kunna träffa hans hjärta med sin väckande
nåd. Detta skedde i juni månad 1854.
Såsom medel härvid använde Herren en bondhustru, som
själf icke ännu var i sanning omvänd, ehuru kraftigt dragen till
Gud. Hon berättade vid ett tillfälle för Lundmark, att en
yngling, som var hans och hennes söners gode vän, hade kommit i
så djupt själsbekymmer, att han icke kunde arbeta. Vid denna
underrättelse var det, som om en blixt från en klar himmel slagit
ned i Lundmarks hjärta. Han tänkte: Har det gått så med
honom, som alltid varit snäll, from och gudfruktig, huru skall det
då gå med mig, som blifvit så förfärligt ogudaktig? Han kom
i den djupaste själsångest öfver sin synd och egenrättfärdighet,
och en allvarlig bättringskamp började, som sedan räckte i tio
månader. Under denna tid kom äfven hans moder i djupt
själsbekymmer men fick snart frid med Gud och gick så i sin stora
glädje in till staden för att omtala för sin son, hvad som skett.
Nästa gång de träffades, kunde både moder och son med jubel
mötas vid korsets fot och gemensamt tacka Gud för
återlösningen i Kristi blod. Det var under påskhögtiden 1855, som
den döde och uppståndne världsförsonaren uppenbarade sig med
frälsning för Lundmarks syndbetungade själ, och glad och lycklig
i sin Gud kunde han nu af hjärtat sjunga:
Guds barn jag är!
Ack saliga ro och glädje!
Guds barn jag är!
För hvem skall jag säga min glädje?
Ekman, Den inre missionens historia.
’45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
