Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Andliga rörelser i Östergötland - VIII. Vadstena och Skeninge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■2298 ÅTTIONDESJETTE KAPITLET.
komma kommandot genom att gå till väga på samma våldsamma
sätt, som de voro vana vid i stadens Backitempel. Men här
lyckades det icke att med våld utdrifva ett stilla, nyktert och
Gud tillbedjande folk. Då nödgades stadsfiskalen säga till
ordföranden, att han skulle befalla folket att aflägsna sig. Men
denne »befallde» dem icke utan bad dem vänligt att för fridens
skull aflägsna sig, och då begynte hela hopen att röra på sig,
ehuru det icke gick så fort för den stora skaran, som uppgick
till cirka 1,500 personer, att komma ut.
Följande dag blef Fransson instämd inför rådhusrätten,
därför att han i strid mot kyrkorådsförbudet hade uppträdt »såsom
lärare med andligt föredrag, som ansågs leda till söndring i
kyrkligt hänseende, förakt för den allmänna gudstjänsten och
undergräf vande af religionens helgd». Fransson inställde sig
inför rätten. En stor folkskara hade ock kommit tillstädes för
att höra, huru detta märkliga mål skulle aflöpa. Sedan Fransson
efter uppmaning på sedvanligt sätt redogjort för sin härkomst,
sitt lifs historia och sitt nuvarande hemvist samt framvisat sitt
amerikanska pass, började rannsakningen och vittnesförhöret.
Tre af vittnena voro troende och ville icke aflägga ed, men på
domarens vänliga uppmaning att såsom sant evangeliskt lutherska
kristna göra det, så efterkommo de hans önskan. De intygade
nu, att Fransson icke hade hållit något föredrag i Skeninge,
sedan han erhållit kyrkorådsförbud, utan endast bedt några ord,
hvarvid han blef nedtystad. Då blef det fråga om, huru han
hade bedt. Borgmästaren sade: »Då man beder, så läser man
väl böner ur någon bönebok?» Då svarade Fransson: »Att
läsa en bön ur en bok anse vi icke vara att verkligen bedja». —
»Ni läser väl då», sade domaren, »bönerna utantill»? Fransson
svarade: »Ingen i anda och sanning bedjande kristen gör det.
Han talar med Gud utur hjärtats djup. Men emedan det synes
vara svårt att fatta, hvad vi mena med bön, torde det tillåtas
mig att här få bedja, så att domstolen må få klart för sig, hvad
vi mena med bön.» Denna anhållan beviljades, och Fransson
bad nu, stående inför sina domare, varmt och innerligt just om
det, som nu särskildt låg honom om hjärtat. Borgmästaren
tyckte, att bönen blef något för lång, och sade därför flera gånger:
»Tyst; nu är det no’g.» Men Fransson lät sig ej afbetas, förr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
