Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Andliga rörelser i Västergötland - II. H. H. von Essen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VÄSTERGÖTLAND. 2335
niska kände jag, som varnade mig därför. Det var ju den tiden
ganska vanligt att få se de mest beprisade Stockholmsprästerna
dricka, spela kort och dansa, till och med äfven på söndagarna».
Nu fick von Essen ryktet om sig att vara »underlig och
tråkig», och en af hans egna systrar kom till Tidaholm med
uppdraget att säga honom rätt i ansiktet: »Så fort du hälsar på
på Kanas (familjens hufvudsäte), så blir det tråkigt».
Bland saker, som gjorde hans anhöriga förtret, var äfven
den, att han alls icke ville höra Wallins och Hagbergs
predikningar, hvilka de själfva rätt flitigt plägade läsa. »Men då de
sade», skrifver han, »att jag kom med nya läror, så blef det mig
en ofantlig hjälp att i Kaflås bibliotek finna våra förfäders namn
i de gamla, mycket slitna böckerna af Luther, Scriver, Baxter,
Pontoppidan, Rambach och Nohrborg. Nu sade jag: ’Se här,
mina dyra föräldrar, den nya lära, jag vill hålla fram’. Och nu
slapp jag att vidare höra sådana anmärkningar. I stället fick jag
någon gång förnöjelsen att föreläsa en predikan ur de nämnda
böckerna».
Såsom förut är sagdt, var det andliga mörkret omkring
Tidaholm stort och grufligt. Brännvinsfloden bragte många i
timlig och evig olycka. Aret före Essens ditkomst begingos tre
själfmord. Flera oäkta barn föddes nämnda år i omnejden af
Tidaholm, och många stölder föröfvades. »Om söndagarna var
det folkets vana», säger von Essen, »att dansa på den stora bron
öfver Tidaån samt spela kort och röka cigarr i ladorna.» »Då
jag», fortsätter han, »sedan jag öfvertagit bruket efter den förre
förvaltaren, ville införa någon ordning och afgjordt satte mig
emot det liderliga lefnadssättet, gjordes flera försök att förgöra
mig. I mörkret sattes stänger öfver vägen att därigenom fälla
min ridhäst, och i skogen försökte en man att strypa mig; en
annan lyfte yxan mot mitt hufvud. Men Herren Gud, som
omger oss med änglavakt, gjorde deras anslag om intet.»
Men Kristi evangelium, det baron Essen och andra af
honom tillkallade ordets tjänare började förkunna på Tidaholm
och i omnejden, bjöd mörkret vika och framkallade en ny tingens
ordning på denna ort; ordets frukter började allestädes visa sig.
Se här blott ett par exempel. Baronens mejerska hade förut på
den plats, hvarifrån hon kom, ansetts som »ett mönster af är-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
