Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Andliga rörelser i Västergötland - II. H. H. von Essen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2336
ÅTTIONDESJUNDE KAPITLET.
lighet». Men nu, sedan Herren Jesus fått rum i hennes hjärta,
kom hon en dag till sin husbonde med 100 kr., sägande: »Jag
har aldrig stulit mer mjölk åt gången än för 12 öre; dock har
jag gjort det så lång tid, att mitt samvete inte blir lugnt med
mindre, än denna summa blir återställd.»
Skogvaktaren i Tidaholms aflägsna skogar var känd såsom
en oärlig och tjufaktig man. Blott ett par gånger om året kunde
baronen besöka dessa skogar och plägade då finna, att
skogvaktaren förskingrat det, han skulle vårda; hans hustru hjälpte
honom då att med osanna berättelser urskulda brottet. Osnyggt
och otrefligt var det i och omkring deras stuga, och det var
pinsamt att vistas där inne. En vinterdag kom baronen på
besök dit, men han kände då knappt igen sig; så snyggt, trefligt
och gladt var det nu i detta hem, och hustrun hälsade med
vänlig röst: »Välkommen, käre husbonde!» Allt hade där blifvit
såsom nytt, sedan baronen var där sist. Och en åttaårig gosse
hade Gud användt för att åstadkomma denna förändring. Gossen
var enda barnet i hemmet. Han plägade gå i en en half mil
därifrån belägen skola, där han fått lära känna Jesus. En afton
kom han hem sent och såg betryckt ut. »Jag vill lägga mig,
jag är sjuk», sade han. »Snart- fàr jag dö och se Jesus, som
jag längtar efter. Men mamma känner icke honom, icke heller
pappa, därför är jag ledsen.» Och så började han gråta. Sedan
hans mamma och pappa tillkallats och, om än motvilligt,
knäböjt vid sängen, bad gossen innerligt om deras frälsning, och att
de måtte få mötas i himmelen. »Mamma, kom efter till Jesus,
dit jag nu går», sade gossen och insomnade sedan i frid. Nu
vredgades modern på Gud, som tagit hennes enda tröst bort,
och ansåg sig lika rättfärdig som hvilken annan som helst: hon
hade ju läst Guds ord, gått i kyrkan och gjort det bästa, hon
förmått. Men Guds ande vände allt till synd för henne; och
såsom en förlorad varelse hade hon flytt till sin älskade gosses
frälsare och i hans blod funnit nåd inför Gud. Det var detta,
som åstadkommit den stora förändringen. Nu hade hennes hjärta
och hennes hem blifvit såsom en Guds boning, och ärlighet,
renhet och rättrådighet lyste allestädes både inom och utom hus.
I sin tid kom äfven skogvaktaren till tro på Guds son och blef
ett sant ljusets barn. »Då greps jag», säger von Essen »mäktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
