Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Andliga rörelser i Västergötland - V. Lidköping med omnejd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VÄSTERGÖTLAND. 2357
kunna evangelium där. I Eggby samanträffade de med en
gudfruktig man vid namn K. Karlman, som sedan åtföljde Flodin
på hans resa. De ankommo sålunda en lördagsafton till
Västerplana, beställde grafvården men tillkännagåfvo likaledes, att de
ville kvarstanna öfver söndagen, och att Flodin önskade hålla en
predikan denna dag. Detta beviljades, bud därom utsändes i
gårdarna, och mycket folk samlades vid den utsatta tiden på
söndagen för att åhöra den nye predikanten. Herrens ande var
nära, och evangelii ord utöfvade en märkbar verkan på de
församlade. Detta var, så vidt kändt är, den första upprinnelsen
till den senare tidens fria evangeliska verksamhet på Kinnekulle.
Något senare samma år ankommo, sannolikt genom ofvannämnde
J. Larssons åtgörande, kristliga tidningar och tidskrifter i
korsband till flera personer på orten. Detta fortgick några år, och
den goda säden blef sålunda äfven på detta sätt utsådd och bar
frukt i sin tid. Efter någon tids förlopp gjorde Karlman och
Flodin ett nytt besök i Västerplana för att afhämta den beställda
grafvården. De besökte nu egendomen Råbäck. Det var vid
pingsthögtiden, och denna gång önskade de två varmhjärtade
missionsvännerna att få stanna kvar två dagar, de båda
pingstdagarna, för att predika Guds ord. »Ja, nog fån I», svarades
det, »mycket gärna stanna kvar dessa dagar, men någon
predikan kan det icke blifva, ty vi hafva bjudit hit alla våra
släktingar». — »Jaså, men det passar ju då att predika för dem»,
sade våra resenärer, och det skedde så. Predikan rörde sig icke
om nykterhetssaken, men från den dagen voro rusdryckerna
bannlysta från detta hem.
På initiativ af J. Larsson och K. Karlman började
sedermera Jönköpings missionsförenings predikanter att regelbundet
besöka dessa bygder. Väg hade blifvit banad för evangelii
sanning, hem och hjärtan öppades för Guds ord, och nådens
budskap bar hos en del af folket frukt i en helgad vandel och en
frimodig bekännelse af Herrens namn.
Ar 1865 ankom en ung troende prästman vid namn A.
O. E. Sylvén (se sid. 1038 i detta arbete) som pastorsadjunkt
till Medelplana. Enär han själf erfarit, hvad det innebär att hafva
blifvit öfverföra från döden till lifvet, så voro ock hans
predikningar fulla af ande och lif. De få troende, som nu funnos i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
