Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Andliga rörelser i Västergötland - XV. Samuel A. Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VÄSTERGÖTLAND. 2429
han borde taga skollärareexamen. Emedan de voro fattiga,
vågade de icke låta honom studera till präst. Ungefär under ett
års tid mottog han en gång i veckan af församlingens pastor,
Svensson, undervisning i svenska språket, historia, geografi och
räkning. Äfven af denne, som var en troende man, fick han
höra månget kärleksfullt ord om Herren. Därigenom att
Johansson på detta sätt kom i beröring med troende, blef han från
ungdomen räddad från ett gröfre lif i synden och dragen till en
efter nåd och frälsning sökande ställning. Ofta bad han Gud
med uppriktighet om en rätt syndakännedom men tyckte sig
dock alltid förblifva densamme. Många gånger tänkte han: Ack,
om jag vore ett Guds barn! Ack, om jag hade frid och visshet!
Tänk, hvad de äro lyckliga, som äro Guds barn! De behöfva
hvarken frukta Gud, döden eller evigheten. Men allt detta bar
han inom sig själf. Han önskade att kunna öppna sitt hjärta,
men, när han försökte det, var hans mun genom blygsel liksom
fastlåst. Gud höll dock sin bevarande hand öfver honom, så att
synden ej fick taga herraväldet. Under Guds tålamod bevarades
han till den tro, som skulle uppenbaras.
På vintern 1856 sökte och erhöll Johansson inträde på Växjö
seminarium. Han var då på sitt ia:de år men hade aldrig varit
längre än 2 mil borta från hemmet. Någon stad hade han ännu
icke sett. Det var sträng vinter, och Johansson, som var klent
försedd med varma kläder, fick frysa rätt duktigt under resan.
Alla hans kläder voro gamla och omsydda, förut begagnade af
hans äldre bröder. Under de tre terminer, som han vistades på
seminariet, köpte han intet mål lagad mat utan lefde af den
torrmat, som han medfört från hemmet, samt sill och potatis, som
han själf lagade. En och annan middag köptes en tallrik soppa.
Dricka och mjölk, när sådan kunde erhållas, utgjorde jämte kaffe
supanmaten. Med tillhjälp af 125 kronors stipendier var
Johansson genom denna för vår tid lärorika sparsamhet och enkelhet
skuldfri, då han slutade sin kurs på seminariet.
De flesta af Johanssons kamrater älskade starka drycker,
hvarför de i synnerhet första maj anordnade dryckesgillen. Ehuru
de visste, att han icke drack, ville de dock hafva honom med i
sällskapet, och, sedan de erfarit hans afsky för starka drycker,
Ekman, Den inre missionens historia.
’55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
