Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 92. Andliga rörelser i Skåne - VI. Kristian Roslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SKÅNE.
2707
ketenteri på Ljungby hed, och dessutom höllo de vid
auktionstillfällen krog på ett vidsträckt område i hembygden, men för
öfrigt arbetade de som hyggliga människor för att försörja sig
och sina många barn. Detta oaktadt sökte de att gifva sina barn
en god uppfostran. De bjödo dem mycket allvarligt att aldrig
ljuga eller svärja eller missbruka Guds namn och förmanade
dem att, då de blefvo stora och kommo ut i världen, afhålla sig
från ett rått och syndigt lefverne samt vara ärliga och trogna
mot sitt husbondefolk. Någon skola fingo Roslund och hans
syskon ej bevista, men föräldrarne, som satte en ära i, att deras
barn kunde läsa bra på husförhören och i nattvardsskolan, lärde
dem tidigt i barndomen att läsa. Någon undervisning i räkning
och skrifning förekom dock ej. Katekesen måste de tidigt lära
sig utantill, och bibeln användes flitigt som läsebok. Under denna
läsning erfor Roslund djupa intryck af sanningen och var
alltifrån barndomen medveten om, att han var stadd på vägen mot
en osalig evighet.
Som föräldrarne voro fattiga, måste de många barnen snart
nog ut i världen för att genom arbete bidraga till sin och familjens
underhåll. Vid 9 års ålder tog Roslund tjänst som vallgosse om
somrarna. Då han var 12 år gammal, kom han i skräddarelära,
och detta blef sedan hans egentliga yrke, ehuru han vid 18 års
ålder en kort tid deltog i jordbruksarbete. Som han hade en
synnerligt stor läslust, fortsatte han under hela denna tid att
flitigt läsa i bibeln, som han alltid betraktade som ett Guds ord
till människorna, samt katekesen och psalmboken. I synnerhet
läste han med förtjusning de gamla Sions sånger och kände sig
i sitt dåvarande själstillstånd mycket tilltalad af sånger sådana
som denna:
Arma själ, som ligger säker
Uti lustans djupa bädd,
Du dig uti afgrund vräker.
Är du ej för döden rädd?
Se, du vågar alltför nog’,
Ty, om du på stunden dog,
Säkert du till kulan drog.
Mången gång gick han i enrum och bad, att Gud måtte
frälsa honom, men därvid kom den tanken oftast för honom, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
