Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“andra dekaloger“, hvilka emellertid hafva samma kultiska
tendens, om än den ena varit lämpad efter förhållanden i
Nordriket och den andra efter Jerusalem som den rätta
kultorten.
Att Elohisten med sin andra dekalog velat gifva en
närmaré utveckling och förklaring af den i 2 Mos. 20 2—17
synes ock framgå af orden i v. 22: “Så skall du säga till
Israels barn: I hafven sett att .jag talat till eder från
himmelen. I skolen icke göra eder gudar jämte mig af
silfver o. s. v.“ På samma sätt framhålles i 5 Mos. 4 den
omständighet, att Israel icke sett någon gestalt af Gud utan
endast hört hans röst, såsom ett motiv för Israel att icke
göra någon bild af Gud. I detta sammanhang bör ock
märkas att föreskriften om altarets byggande, 2 Mos. 20 24
ff., upprepas i 5 Mos. 27 och Jos. 8 30—35, hvarest på altarets
stenar lagens ord sägas hafva skrifvits, så att dessa stenar
stå omväxlande med de stora uppresta stenarne. De 10
orden talade intet om offer och altare, men det ser ut som
själfva de stenar, på hvilka de 10 orden stått, hade fått
tjänstgöra som ett motiv eller försvar för altare och offer.
Budet om de osyrade brödens högtid har ock anknutit sig
till uttåget ur Egypten, och så har man lyckats närmare
“ förklara“ den ursprungliga dekalogen därhän, att en
kultisk dekalog framkommit som dess komplement. Därvid
har man knutit vid den oberoende häraf existerande
traditionen att Moses varit medlare mellan Gud och Israel för
att närmare förklara de på stenarne inristade 10 orden.
Ett sådant plötsligt framträdande af en religion och
moral så hög och ren, att den först efter modifikation efter
en lägre ståndpunkt blef officiellt antagen, ter sig för oss
så-såsom ett under, ett språng i utvecklingen. Det kan icke
förtänkas vetenskapen om den i enlighet med sin natur vill
komma ifrån språnget äfven här och få syn på en begriplig
kontinuitet. På samma gång som sträfvan åt detta håll
måste anses berättigad, ja just därför att den så är, gäller
det att icke bygga för mycket på allmänna reflektioner om
hvad som på förhand kan synas naturligast och sannolikast
utan endast på konkreta och gripbara fakta, ty på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
