Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskild hotelse om straff för sådant brott[1]. Icke desto
mindre har den faktiskt blifvit grumlad i det senare Israel,
så att exempelvis en Jeremia måst drifva både religiös och
litterär kritik mot den på hans tid rådande traditionen
(7 21 ff., 8 8 ff. Jfr ofvan sid. 107).
Till den skedda befrielsen från Egyptens träldom knöt
sig ock förkunnelsen af en alldeles ny moral. Den innebär
nämligen ingenting mindre än ett upphäfvande af slafveriet
och allt slags förtryck, våld och falskhet, hvarje intrång på
någon enda människas rätt. Den individuela moralen är
måttstocken för all moral, ty det gifves inga högre sociala
synpunkter som skulle berättiga att kränka en enda individs
rätt, och det är just en sådan moral som förkunnas i
dekalogen. Det är ock ensamt denna moral som är så beskaffad,
att de irrvägar, på hvilka man vid sträfvan efter dess
förverkligande kan inkomma, måste korrigeras af själfva
principen att ingen individs rätt får trädas för nära, ty samma
rätt, som den ena gör anspråk på, tillkommer ock alla
andra. Det är faktiskt ett sådant argument som gjorts
gällande vid dekalogens kungörande, i det att Israels
förtryck i Egypten, som folket känt som olidligt, skall lära
det att icke öfva förtryck mot någon människa.
Att vi här icke hafva att göra med en lagstiftning
afsedd att i främsta rummet ordna ett samhälle i ordets
vanliga mening — om än just i lydnaden för en sådan lag
den varaktigaste grund för samhället är gifven — synes
ock af det sista ordet: “Du skall icke hafva lust till något
af allt detta“. Så mycket står fast att budet börjat med:
“Du skall icke hafva lust–-“. Därmed äro vi i alla
händelser formelt utanför analogien med de föregående
“orden“; vi stå inför ett ord, som har afseende på själfva
sinnesbeskaffenheten som sådan. Redan häraf blir det
antagligt, att detta sista bud afser alla de föregående och vill
utsäga huru de äro att förstå, nämligen att icke ens lusten
till det som i dem förbjudes skall finnas i hjärtat. Detta
bekräftas af de långa uppräkningarne, som delvis äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
