Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Egypten, läto kanaaneerna Israel få tåga fritt fram, hvilket
innebar deras misstro mot Egyptens förmåga att vidare
skydda landet. Ingenting var då naturligare än att de
under Cheta-riket lydande amoritiska soldaterna skredo öfver
gränsen och lade beslag på Kanaan. Det är sannolikt
därpå som det syftas i slutet af Merneftah-inskriften, då det
säges att hvar och en som ströfvat omkring blifvit tuktad
af Farao; dessa soldater, som gått öfver gränsen in på
Faraos område i den tro att Egyptens välde i Horu-landet
vore slut, hade missräknat sig. Om nu de i Horu-landet
infallande soldaterna voro amoriter, så är det begripligt att
dessa visade sin gamla fiendskap mot- Israel och dess
soldater som nu lägrat sig i Kanaan. I själfva verket vittna
de bibliska traditionerna därom att Farao i sin förföljelse
mot Israel förekommits af de från Cheta-riket infallande
amoriterna, och att dessa sedan blifvit tuktade af Farao
endast i den mening att de blifvit hans undersåtar just för
att fortfarande tjäna som vakt i söder mot Israel och mot
de folk som försvarade detsamma mot egypterna.
Amoriterna och egypterna hade här ett gemensamt intresse, på
grund af hvilket de kunde förena sig.
Som vi funnit innehåller bland andra traditioner äfven
den i 1 Mos. 33 18—20, 35 x— 4 minnen af lagstiftningen och
reformen i Sikems närhet, så att man här öfverflyttat drag
från det ur Egypten uttågade Israel på den från nordost
invandrande (amoritiske § 7) Jakob. Då denna Jakob-stam
sedermera ingått i Israel är det förklarligt att den icke
framställes som Israels fiende utan att man tvärtom söker
göra de båda till ett. Icke desto mindre få vi af kap. 34
veta att Jakobs söner, Simeon och Levi, slagit biweern
Hamor jämte Sikems innebyggare. Af Dom. 9 framgår att
Hamor representerar ett särskildt slag af krigare som på
Abimeleks tid täflar om skyddsrätten öfver Sikem med den
amoritiska stammen Manasse, hvilken invandrat från
nordost (se § 7). II Mos. 34 igenkänna vi alltså delvis drag
från eftermosaisk tid, men just detta, att typen Hamor,
amoriternas motståndare, här är vald att beteckna det af
Jakobs söner slagna folket häntyder redan därpå att dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
