Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då Dan säges hafva kommit från det närbelägna Sora och
Estaol och sedan slagit upp sitt läger i Kirjat-Jearim; att
denna ort för framtiden fick namnet Dans läger berodde
för öfrigt säkerligen icke på en sådan tillfällighet, så
mycket mindre, som äfven arken en tid har stått i
Kirjat-Jearim. Yi hafva därför anledning att tänka att de krigare,
som lägrat sig här, kommit från det nordliga Dan.
I sammanhang härmed böra vi märka legenderna om
Benjamin i Dom. 19—21, hvilka på det närmaste
sammanhänga med de i kap. 18 meddelade om Dan. Yi få
anledning att i § 7 återkomma till Dom. 19 — 21 och konstatera
här endast i allmänhet att Benjamin säges nästan hafva
tillintetgjorts för att omedelbart därefter ånyo upprättas.
Då detta senare sker med tillhjälp af nya folkelement så
framgår däraf hvari upprättandet bestod: det är ett nytt
Benjamin som invandrar och upphjälper det gamla. Det nya
Benjamin kom enligt Dom. 2110 ff. från Jabes i Gilead. Saul
af Benjamin synes hafva haft stamförvandter i Jabes i
Gilead eftersom han icke blott framför andra lade sig ut för
denna stad (1 Sam. 11) utan ock begrofs där (1 Sam. 81
n—13)1; också tog hans son Iéboset sitt uppehåll i östra
Jordanlandet. I 2 Sam. 21 få vi nu en viktig underrättelse
angående motsatsen mellan Sauls Benjamin och det äldre
som nästan gått under. Saul säges hafva traktat efter att
nedgöra Gibeons innebyggare i sin nitälskan för Israels barn
och för Juda. Gibeoniterna hörde alltså till ett annat folk
än Saul och Juda, hvilket också uttryckligen säges i v. 2:
“Och gibeoniterna voro icke af Israels barn, utan de voro
en kvarlefva af amoriterna." Märkvärdigt nog hade Israel
likväl gifvit dem sin ed att de icke skulle utrotas; Sauls
angrepp på dem var ett brott mot denna ed, hvilket ådrog
Israel straff. Här hafva vi aliså vittnesbörd om ett fordom
åstadkommet förbund mellan Israel och amoriterna. Det
visar sig emellertid att just Sauls släkt ursprungligen var
amoritisk, men gibeoniterna israelitiska2.
1 Jfr H. Winckler, Gescliichte Israels II sid. 156.
2 Det fanns dock vid ifrågavarande tid enligt Deborasången ett
nationelt-amoritiskt Israel i det att den amoritiska slätten-jordgudinnan under Israels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
