Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Masugnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pelle. Annars ska herrarne tro, att jag är den
värste hojtaren i hela vår församling; ni skulle
bara höra mig i kyrkan. Klockaren skriker, så att
han är röd som en tuppkam i synen, men mig
överröstar han icke.
Förtroligheten mellan masugnskarlarne och djäknarne
beseglades, då dessa senare framtogo vinflaskan och
läto den vandra ur hand i hand, från mun till mun.
– En tung slägga det här, sade Göran, i det han
prövande upplyfte en sådan.
– Ja, inte duger en djäkne att hantera henne, inföll
Pelle Larsson.
– Icke det? sade Göran, i det han fattade om ändan
av skaftet och höll släggan horisontalt med rak arm.
– Bra, bra, sade masmästare Sven och klappade Göran
på axeln. Herrn är en svensk gosse, det märker jag.
– Ja, sådana ha vi många på gymnasium, sade lille
Adolf, stolt rätande sig. Göran är icke den starkaste
bland oss. Ni skall tro, att djäknar icke gå av för
hackor, gott folk.
– Nå, vad säger herrn om den här lilla tingesten?
inföll Sven, i det han pekade på den största släggan
bland dem alla, en verklig Herkulesklubba. Lyft den
också, om herrn orkar.
Göran vågade ett försök, som gjorde hans krafter all
heder, men icke desto mindre misslyckades.
Jätten skrattade, så att de vita tänderna lyste
mellan de sotiga läpparne, varefter han fattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
