Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Masugnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
släggan, svängde den ur hand i hand med förvånande hastighet,
kastade den upp i taket och uppfångade den i fallet, lyfte
den slutligen i en halvkrets över huvudet och lät den sakta
nedsjunka mot sin mun. När detta var gjort, slängde han den
bort i en vrå och sade torrt:
– Det där kallas bland oss bergsmän att »kyssa» släggan.
Adolf hade med verklig bävan åsett detta atletiska mästerprov.
– Finnes här någon annan, som kan göra detsamma? frågade Göran undrande.
– Jag ber dem icke försöka, sade Sven, såvida de ej vilja
ha sina näsor förvandlade till rotmos och svälja sina tänder.
Men uppe i norra bergslagen, i Barnarp och Månsarp, finnas
flera, som förstå sig på samma lek... Tag spaden, Pelle
Larsson... slagget skall ut.
Pelle Larsson, biträdd av de tvenne andra karlarne, grävde
en bädd i sanden från ugnsöppningen till dörren, och sedan
bädden var färdig, fattade Sven ett spett, tryckte hatten
djupare över ansiktet, gick fram till ugnsöppningen och
gjorde med spettet några väldiga stötar. Ett ögonblick
därefter kom slaggen utrinnande som en ström av gnistsprutande
eldvågor och fyllde den grävda bädden, upplysande rummet med
ett starkt, rödaktigt sken och utbredande en hetta, som
förekom de båda djäknarne nästan odräglig. Det var en vacker,
men snart försvinnande anblick, ty slaggets livliga eldfärg
mörknade hastigt, några vattenämbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
