Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Korporal Brant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och när nu solen gick upp och göt över bergen ett
gyllne sken, och dagrar och skuggor blevo skarpare
och landskapets skiftande färger saftigare, huru
skön och leende låg ej vandrarnes lilla, av
synkretsen begränsade värld framför dem!
Med friska sinnen, öppna och tillgängliga för varje
intryck av naturens skönhet, med barmen vidgad av
den livande morgonluften vandrade de båda djäknarne
framåt. I det ungdomliga hoppets kalejdoskop sågo
de sin framtidsbana ligga framför sig lika solbelyst,
lika blomsterdoftande som den stig de nu vandrade.
Ingen sorg, ingen hotande framtidsbild, intet dystert
minne från det förflutna.
Sven masmästare marscherade med långa steg och
svängande sitt knyte i handen, framför djäknarne,
men ej på längre avstånd, än att de kunde underhålla
ett samtal med honom, och det gjorde de även. För
varje fågel, som slog i skogen, ville Adolf veta dess
namn, och Sven masmästare visade sig både villig och
kunnig att upplysa honom därom. Likt Dag den vise
tycktes han till och med förstå sig på att översätta
fåglalåten på mänskligt tungomål. Om deras väg förde
dem förbi någon stuga, vilket sällan skedde, ty nejden
var föga bebodd, visste han berätta åtskilligt både
förståndigt och underhållande om dess invånare och
dessas öden, levnadssätt och ekonomi. Så gick tiden
fort och vandringen lätt under muntert samspråk.
Nu kommo de tre vandrarne till ett öppet, solbelyst
ställe i skogen, där en smal, men tämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
