Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Korporal Brant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på vilken här och där en sandkulle, överhöljd med röda
ljungblommor, höjde sig. Ljungfält, på vilka vitulliga
får sökte en sparsam föda, saftgröna ängar, där en och
annan häst och ko betade, små åkerlappar med vajande
korn och havre, och kärr, vars mörka gyttja rikligt
pryddes med silverglänsande »Parnassiae palustres» och
guldgula »Calthae», omväxlade med varandra, och längst
bort glittrade en insjö i morgonsolens sken. Men vid
insjöns strand låg en rödmålad stuga, och på den pekade
Sven, sägande:
– Där bor far.
Snart voro de framme. Stugan hade ett vänligt och
inbjudande utseende, där den låg, på tre sidor omgiven
av en liten trädgårdstäppa och beskuggad av gamla knotiga,
men väl ansade äppelträd. I trädgården växte många nyttiga
plantor, såsom kål, morötter och rovor, men man såg där
även små blomsterland med granna ringelblommor och stolta
pioner. Blommor utanför en lantlig stuga äro alltid goda
tecken; de bevisa, att sinnet hos invånarne icke är så
förvildat eller nedtryckt, att det ej öppnar sig för det
täcka och älskliga i naturen. Vid ena gaveln stodo trenne
bikupor, och man hörde kring dem det tydliga »susurrus»,
vid vilket herdarne i Virgils ekloger älska att slumra.
Framför stugan, närmare intill sjön, hängde nät att torka
i solskenet, och över förstugukvisten hade ett äkta par
av det hederliga svalsläktet byggt sitt bo.
Våra tre vandrare stego in. Stugans inre bar samma prägel
av hemtrevnad som dess yttre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
