Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Korporal Brant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
månadspenning han förtjänte, kom nu hushållet väl till
pass. Den gamle krigsmannen såg med innerlig förnöjelse,
att Sven och hans Johanna tyckte om varandra; han hade,
medan de ännu voro barn, tänkt sig som ett önskningsmål
att se sonen till den oförgätlige vännen Stål i äkta
förening med Johanna.
– Korporal Brant, sade Adolf, vill korporalen göra oss
ett stort nöje, så omtala något för oss från kriget!
– Sommardagen är lång, svarade korporalen, och I stannen
ju här till i morgon. Vi ha således god tid på oss att
berätta krigshistorier...
– Var stupade Stål? frågade Adolf, som ville förmå
gubben Brant att genast öppna sin språklåda.
– Det var vid Helsinge, sade korporalen med en lätt
suck. Där voro kronobergarne med, skolen I tro, fortfor han,
i det han rätade sig och ögonen blixtrade. Ni vet av historien,
gossar, att kronobergarne för den dagens arbete blev regementet
n:o 1 i svenska arméen och fick rang av konungens garde.
Lagerbring kommenderade den svenska styrkan. Ryssarne voro
dubbelt så många som vi, men vi höllo dem varma under två långa
dagar. Men så kom Gustav Adolf och utnämnde en annan befälhavare,
och så uppstod oreda; order och kontraorder gingo om varandra,
och hela det högre befälet blev likasom yrt i huvudena. Vad den
stackars kungen tog sig till, så bar det på tok, och så gick det
även denna gången. Hade vi bara fått hållas, såsom vi börjat,
skulle vi jagat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
