Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Patronen och länsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Min pålitlighet är beprövad, sade Spöqvist
och klingade med patronen.
– Gott, jag vill då säga dig, att... att jag
verkligen är kär, ursinnigt kär i Johanna. Folk
må bedöma det som en galenskap, men jag kan
icke hjälpa’t.
Patronen var färdig att slå ned ögonen, när
han gjorde denna blyga bekännelse.
– Ja, människohjärtat är en besynnerlig sak,
sade Spöqvist filosofiskt. Men hör på, Brackander,
när skickade du budet till masugnen?
– Svalgren gick dit för en timme sedan.
– Och huru dags kunna vi således hitvänta
din rival?
– Efter supéen, svarade Brackander.
– Jag har bråttom, sade Spöqvist och såg på
sitt ur, många angelägna ärenden vänta på mig
där hemma...
– För tusan, ropade patronen, du ämnar väl
icke lämna mig? Din närvaro är alldeles nödvändig,
Spöqvist.
– Nåja, jag vill då stanna här, ty vad gör
man icke för en vän?
Och härmed drog Spöqvist ur fickan ett papper
och frågade, om ej vännen Brackander ville påteckna
sitt namn såsom borgesman för ett lån,
som länsmannen fann sig nödsakad upptaga för
att betäcka ett hotande deficit vid redogörelsen
för kronouppbörden.
Patronen suckade, men insåg, att han ej kunde
neka. Spöqvist hade valt ögonblicket väl. Han
undertecknade således.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
