Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. De båda rivalerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Är du galen, karl? En otacksammare tölp
har jag aldrig sett.
- Ja, bror Spöqvist, sade patronen och
skakade på huvudet, du ser nu själv, huru det är,
när man menar väl med sitt folk. Man belönas
blott med uppstudsighet och otack.
- Det är en gammal sats, att man aldrig
bör göra en bonde gott, fortfor Spöqvist. Nej, stryk
är det enda, som hjälper på dylikt folk.
Sven rätade sig till sin fulla längd och mätte
Spöqvist med en föraktlig blick. Men i trots av
den stolthet, som vid länsmannens sårande ord
framlyste på hans panna, var ynglingens hjärta
sorgset och beklämt. På vägen mellan masugnen
och herregården hade Svalgren framkastat åtskilliga
dunkla hänsyftningar på vad som nyligen timat
mellan patronen och Johanna. Dessa hänsyftningar
inträngde som dolkstyng i Sven masmästares bröst,
men en känsla av stolthet och manlighet förbjöd
Sven att ställa nyfikna frågor på den av honom
djupt föraktade betjäntslusken, vars falska ögon
lyste av skadeglädje. Sven förstod sig föga på
list och krokvägar, men icke desto mindre började
han starkt misstänka, att det av patronen framställda
och med så lockande fördelar förenade
giftermålsförslaget stod i samband med vissa andra
avsikter. Han vände sig nu till husbonden och
sade med en stämma, som han försökte göra lugn
och fast:
- Jag ber patron icke tro mig så illa som
att vara elak och otacksam. Men det är mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
