Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. De båda rivalerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde en ny förtvivlad ryckning, förlorade jämvikten,
vände sig om i fallet, föll raklång i golvet
och stötte näsan så illa, att blodet började flöda
över tiljorna.
- Mord, mord! tjöt Brackander, under det
Svalgren skyndade fram för att hjälpa sin herre på
benen.
- Mord och blodsutgjutelse! Hjälp, hjälp!
skrek Svalgren med gäll stämma.
Spöqvist bet sig i läppen för att icke gapskratta
åt vännen Brackanders ofärd, varefter han
vände sin av skadeglädje lysande blick på Sven
och sade med mycken salvelse och högtidlighet:
- Olycklige, vad har du gjort? Du är hemfallen
åt lagens hela stränghet; ingenting kan
rädda dig ur rättvisans arm.
Sven stod likasom förstenad.
- Är det icke hemgång? Är det icke edsöresbrott?
Kan jag ej få karlen på fästning? väste
patronen, medan han skyndade att skölja näsan
i ett vattenfat.
- Nej, nej, min vän, hemgång är det väl
icke, sade Spöqvist med en beklagande åtbörd,
du måste nöja dig med trettio tu par spö.
- Men jag vill ha honom häktad... Aj,
min näsa... Han får icke undkomma eller rymma.
Hos dig, såsom konungens befallningshavande,
gör jag mina anspråk gällande för att få karlen
inspärrad... genast, genast, förstår du!
- Enligt 2:dra paragrafen straffbalken skola
missgärningsmän, då saken går å lif eller kropp
och ej med penningar bötas må, genast å färsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
