Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. De båda rivalerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handklovarne i ordning), I sen här för edra ögon ett
varnande exempel, huru det går, då tjänaren sätter
sig upp mot sin husbonde. Låt det bli eder till
en hälsosam varnagel.
Drångarne puffade varandra i sidan och gömde
sig den ene bakom den andre, kanske för att
dölja det intryck, Spöqvists predikan gjort på dem.
En och annan syntes bekymrad, men dessa voro
sådana, som kände medlidande med Sven.
- Räck fram dina händer! sade Spöqvist till denne.
Sven vaknade vid dessa ord likasom ur en dröm.
- Jag märker, sade han dystert, varom fråga
är, men tro icke, att jag godvilligt låter mig bindas
och släpas till skampålen. Försök ej att komma
fram med handklovarne; det tjänar till ingenting.
Jag vill hellre dö än vanhedras.
- Se så, gosse, friskt mod nu! Hit med
händerna! sade länsmannen och fattade i Sven.
Sven stötte kronobetjänten tillbaka, satte
mössan på huvudet och sade:
- Adjö, patron! Tack för denna gången!
Mig återser ni aldrig mer... Ur vägen, gott folk!
Den som törs lägga hand på mig, får skylla sig
själv.
Och härmed lämnade han rummet och gick
obehindrad genom hopen.
När Brackander och Spöqvist hunnit sansa
sig, ropade båda med en mun:
- Grip, grip, tag fast honom! Låt honom
icke komma undan! Efter honom, era kanaljer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
