Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Avsked från hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänligt och milt, liksom skulle de velat trösta
honom och viska, att varje jordisk sorg, även den
svåraste, blott är en övergående storm, efter vilken
förr eller senare intet spår skall röjas på det
lugnade hjärtats yta.
Sven vaknade vid fåglarnes glada morgonkvitter.
Han önskade att vara en av dessa vingade
varelser, som under Guds blå himmel tillbringa
sitt liv med kärlek, sång och den kära omsorgen
om sin avföda. Men ingen sparv faller ju till jorden
utan Guds vilja, och han har ju räknat våra huvudhår
– därpå kom nu Sven att tänka, och denna
tanke gav honom en viss styrka. Han beslöt begiva
sig till korporalen för att få råd och därefter
återvända till sitt arbete vid masugnen. Välbekant
med skogens villande stigar valde han den kortaste
vägen och såg snart insjöns vatten framglittra
mellan granarnes och tallarnes stammar. Det var en
vacker syn att skåda, huru sjöns spegel här och där
glänste av morgonsolens guld, medan den på andra
sträckor ännu låg inhöljd i en lätt dimma, liknande
en genomskinlig spetsslöja, som småningom höjde
sig och försvann i den rena blå luften. Men
endast den sinneslugne kan njuta av naturens
skönhet; den olyckliges öga fröjdas ej av himmelens blå,
ängarnes grönska och skogarnes
skiftande prakt. Det lugna och harmoniska i den
övriga skapelsen bildar en nedtryckande motsats
till hans eget förstämda tillstånd; han känner sig
såsom en från naturen utskjuten varelse, genom
sitt självmedvetande dömd att leva i en helt annan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
