Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Avsked från hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osynlig värld av andliga konflikter, av tankar,
känslor och lidelser.
Sven såg nu den välbekanta röda stugan, ur
vars skorsten en vitgrå rökpelare uppsteg i den
lugna luften. Innan han inträdde, gick han ned
till båtviken och tvättade sitt ansikte i det kalla
sjövattnet för att därmed utplåna spåren av sina
tårar och giva sig ett frimodigare utseende. Därefter
steg han in.
Mor Kerstin stod vid spiseln och sysslade
med en gryta. Annars var ingen att se, ty Ingrid
hade gått till ladugården för att mjölka kon och
släppa ut fåren.
Kerstin vände sig om och frågade, varför Sven
kommit vid denna ovanliga tid. I gummans utseende
och i den ton, varmed hon gjorde denna
fråga, låg ej det gladlynta och hjärtliga, som fostersonen
annars alltid rönte hos henne.
- Jag vill tala med far, svarade Sven.
Kerstin omtalade nu i få och tvära ord, att
korporalen tidigare på morgonen begivit sig i väg
till Växjö, av orsak som vi känna. Sven trodde
först att anledningen till Kerstins dåliga lynne låg
häruti, men han blev snart tagen ur sin villfarelse.
Kerstin berättade – och Sven åhörde med ångestfullt
hjärta – huruledes patronen i egen person
kommit och begärt Johannas hand, vad korporalen
svarat patronen samt vad... ja, vi kunna ej följa
förloppet av Kerstins ordström, men Sven hade ej
hört många ord, förrän han ömsom rodnade och
bleknade och kände sig likasom tillintetgjord. Den
pina, han nu undergick, var sjufalt värre än den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
