Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Värvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ränderna på hans byxor vita. Vid hans vänstra
sida dinglade en kort sabel eller huggare, föga
större än en förskärarekniv. Mannen hade en rak
och ståtlig hållning, och hans rödbrusiga ansikte
pryddes av yviga mustascher. Såsom vi nämnt,
stannade han, då han fick öga på Sven masmästare,
och betraktade honom från fotabjället upp till
hjässan, likasom han i tumtal velat beräkna jättens
längd. Därefter hälsade han militäriskt med handen
förd till släpmössan – alldeles som Sven sett
korporalen göra, när denne på kyrkbacken träffade
någon gammal officer eller underofficer av sina
forna krigskamrater – och utbrast under livliga
rörelser med armarne:
- Träd närmare, du värdige son av den högresta
tallskogen! Såvida du ej är en skogsande,
en gengångare från rimtussetiden, utan barn av
en dödlig moder, så träd närmare!
- Vad vill ni mig? frågade Sven, som började
tro, att mannen antingen var drucken eller rymt
från hospitalet.
- Vad jag vill dig! Se och beundra skaparens
verk, som, då han gjorde dig, helt visst hade för
avsikt att tillsvarva en livdrabant åt vår allernådigaste
konung. Vad är ditt namn, du höge
yngling, den ingen, utom tornväktaren, kan se
över axeln?
- Jag heter Sven Stål, och vem är ni?
- Jag, min gosse, svarade mannen med en
högtidlig åtbörd, jag är princeps prætorii,
det vill med andra ord säga korporal vid konungens
andra livgarde, och mitt namn är Montan. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
