Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Värvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi nu gjort varandras bekantskap, vill jag fråga
dig, om du ej har samma väg som jag; vi kunna i
sådant fall få njuta av varandras sällskap, ty jag
bekänner uppriktigt, att jag är livligt intresserad
av allt stort och högt här i världen, av allt, som
höjer sig minst sex fot över jordens låga, föraktliga grus.
- Min väg går genom skogen, sade Sven.
- Men åt det hållet finnes ingen krog, anmärkte
Montan. Följ mig, min vän, och jag bjuder
dig på en middagsrisp.
- Nej, tack.
- Du är lika kort och tvär i dina ord, som
du är lång till din kropp, min vän. Men jag
släpper dig icke: torva leæna lupum sequitur,
lupus ipse capellam... min själ har
fäst sig vid dig, såsom humlen vid humlestången...
Men varför gapar du på mig så där, du levande
kyrkstapel? Tycker du kanske, att jag är grann?
Är jag icke?
- Jag är rädd för, att ni är litet vriden i
huvudet, svarade Sven.
- Åhå, du tycker att jag pratar tok. Däri har
du visserligen rätt, men ser du, en gardist är en
så lycklig, översäll människa, att hela världen likasom
leker för honom; i sin översvinneliga munterhet
vet han knappt, på vilken fot han skall stå,
mycket mindre att hålla sin tunga. Ja, jag säger
dig, gosse, att gardisten är en avundsvärd varelse;
den yngling, som kan få en plats i gardets leder,
hans lycka är gjord. Tänk på det, min vän!
Under yttrande, att middagsvärmen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
