Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Auktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avskedsbetyg ur krigstjänsten, hade haft kärast och dyrbarast
av all sin egendom.
- Borup går, gott folk, skrek länsmannen,
hi, hi, hi, Borup går! Vem bjuder på den gamla
muskedundern? Vem vill ge sex skilling för
honom? Bjudet. Det är en märkvärdig muskedunder,
gott folk... Sju skilling... Han har varit
med överallt, där ryssarne piskat oss, hi, hi, hi...
Åtta skilling... Jeppe Andersson bjuder åtta
skilling... Nej, nio skilling, go’ vänner, nio
skilling för muskedundern, som var med vid Ratan,
där svensken sprang så tappert...
- Ni ljuger, ni eländige länsman! hördes
plötsligt en fin, av harm darrande röst. Det var
Adolf Sparrfält; han hade ryckt sig lös från Görans
arm och stod nu, ett föremål för hela den förbluffade
folkhopens nyfikna blickar, framför Spöqvist
med vredeblixtrande ögon och knutna händer.
Han hade, då han skilde sig från Görans sida,
tappat sin mössa; de mörka lockarne fladdrade
trotsigt kring hans panna, kinderna voro överdragna
med harmens rodnad, och de fina läpparne
darrade krampaktigt.
- Ni ljuger, fortfor gossen. Svensken sprang
icke vid Ratan, ni ärekränkande skurk. Och vad
särskilt beträffar det där geväret, så är ni icke
värdig att vidröra det med edra smutsiga händer.
Det har förts av en god svensk man, som kämpat
och blött för sitt fosterland...
Länsmannen stod ett ögonblick såsom förstenad,
patron Brackander likaledes. Den melankoliskt-flegmatiske
Risqvist såg upp från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
