Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Auktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den för sina vidunderliga kroppskrafter bekante
Smålandsdrängen »Puttetorpa-here», skulle han helt
visst jagat patronen, länsmannen, skrivaren och
hela den auktionsbesökande menigheten i alla kompassens
väderstreck. Men nu kände gossen alltför
väl sin vanmakt, och hans vrede upplöstes i
smärta och vemod.
- Göran, sade han till denne, följ mig härifrån!
Låtom oss först endast kasta en avskedsblick
in i hyddan, där de goda människorna bodde!
Tankfull och tigande följde Göran sin vän till
stugan, men de stannade på dess tröskel och
drogo sig åter hastigt tillbaka, ty vid en blick in
i det tomma rummet hade de varseblivit den gamle
krigaren, stående orörlig med pannan tryckt mot
fönsterposten och händerna sammanknäppta över
bröstet. De hörde honom sucka, de sågo tårar
över hans fårade kinder neddroppa i de gråvita
mustascherna... och Adolf, vars känsliga barnasjäl
genomskakades vid denna syn, tryckte sitt
ansikte mot Görans skuldra och gav fritt lopp åt
sina tårar.
- Älskade vän! viskade Göran och slog sin
arm omkring den lille kamratens hals.
När Adolf åter sansat sig och Göran hjälpt
honom att utplåna spåren efter sina tårar, blandade
sig djäknarne åter i folkvimlet. De sågo länsman
Spöqvist upplyfta och visa för hopen korporal
Brants gamla musköt, densamma, med vilken han
kämpat i slaget vid Helsinge, och den han, jämte
sin bibel, tapperhetsmedalj och sitt vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
