Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anledningen till Adolf Sparrfälts besök hos
Göran var den, att han ämnade bese en till salu
varande egendom, vars ägor gränsade intill Görans.
Efter vad vi sedermera förnummit, har Adolf också
bosatt sig därstädes, så att de forna gymnasiekamraterna
äro nu närmaste grannar.
Göran hade skickat bud till Sven Stål med
underrättelse om Adolfs ankomst. Sven och
Johanna och deras barn infunno sig strax därefter,
aftonmåltiden framsattes, och Adolf kände liksom
ett nytt liv i kretsen av dessa enkla, glada och
lyckliga människor. Senare på kvällen, då Göran
och Adolf blivit ensamma med varandra, vandrade
de ut i den tysta, stjärnbelysta nejden, och Adolf
öppnade för vännen under ett långt samtal sitt
hjärta, uppdrog en teckning av sitt liv och målade
i sorgliga färger sitt nuvarande själstillstånd.
- Min vän, sade Göran, du liknar stridsmannen,
som lämnat slagfältet med ett blödande
sår. Men såret är, Gudi lov, icke till döds: tiden
och en sund levnadsfilosofi skola läka det och
endast efterlämna ett hedrande ärr, ett tillfredsställande
minne av vad du kämpat, lidit och genomgått.
Du drager dig tillbaka med en nyttig lärdom,
att nämligen dina krafter ej motsvara din goda
vilja. Så är det med de flesta, och ingen bör
frivilligt lägga på sin skuldra en större börda, än
han förmår bära; i annat fall störtar han på vägen
och har ingenting bidragit till det stora ändamålet.
Du skall fortsätta striden, men ej såsom en ensam
irrande riddare, utan såsom en soldat i de djupa
lederna av de tusende, som verka tyst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
