Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mina ögon. En armé, som jag så ofta fört till segern och
hvilken trotsat alla faror, skall nu förgås i elände och se dess
dyrköpta ära förloras och kanske trampas under fötteme."
Till slut talar Adlercreutz om sin enskilda ställning. Omsorgen
om armén hade han så godt som ensam burit, och alt sedan
början af september hade han knappast haft någon ro hvarken
dag eller natt. En stenpassion, hvåråf hari lidit för flere år
tillbaka, men som då medels operation kurerats, hade nu åter
på grund at de oupphörliga mödorna och de ständigt
återkommande förkylningarna brutit ut, så att han icke länge
mera trodde sig kunna kvarstå i tjänst. Till sin olycka hade
han dessutom kort före krigets början köpt ett stort landtgods
och därigenom åsamkat sig en tryckande skuldbörda. För att
ställa om dessa enskilda angelägenheter anhåller han att
konungen ville låta honom företaga en resa till Stockholm, efter
det armén hunnit fram till sin bestämmelseort. Under hans
frånvaro kunde t. ex. generalmajoren frih. Aminoff sköta
generaladjutantens åligganden.
Den uppfattning, att konventionen räddat armén från
säker undergång, var synbarligen inom befälet allmän. Sålunda
skrifver friherre Sture den 20 nov. till sin hustru: „För denna
gången är vi ur fällan, som är ett värkeligt undervärk, hvilket
vi har att tacka Gen. Adlercreutz tör, hvilken värkeligen har
vågat alt1) då han i går afslöt Convention om Finlands
eva-cuerande till 13 Dec. då vi skall vara i Tomeå, och äfven
ryssarne, som géck in på att låta oss gå i fred, då de inemot
hade oss med hull och hår. Nog skulle vi bitit något emot, men
det hade bara förlängt detta grutveliga eländet utan att kunna
hjälpa det. Till Lagerbring har jag skrifvit utförligare, som
du kan be att få se, om jeremiader roar dig. Du vet att jag
onödigtvis ej brukar dem, nog bärgar jag mig. Tro intet att
jag far så illa, ty hvarken mat eller dricksvaror felas mig
ännu, är väl klädd och har dugtiga stöflor med utankängor,
men alt detta felas det arma folket i hög grad, är nästan ingen *)
*) Sture synes alse ansvaret inför konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
