Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
DJUR OCH MÄNNISKOR.
Man kunde nog märka på hästens hela gång och
hållning, att han sett sina bästa clar, och att han
hacle ett långt arbetsliv bakom sig.
Den andra hästen var något mindre och
spensligare. Hela hans byggnad, benen och halsen röjde
genast, att han var ett rasdjur, som i sin ungdom
måtte ha varit en skönhet. Också hade han ännu
något av en gammal snobbs fasoner, såsom när han
vaggade med bakdelen, då och då gjorde ett litet
kokett sidosprång och kastade panntofsen tillbaka
med en knyck. Han hacle mist ena ögat, och det
blinda, vita ögat gjorde nästan intryck av att vara
en lornjett, varigenom den stirrade framför sig.
Bäst som de båda hästarna vandrade fram genom
gräset med sänkta huvud, stötte de plötsligt emot
varandra.
Den fina hästen lyfte huvudet, såg länge på den
andra hästen och frågade därefter:
— Vad heter han? Var kommer han ifrån? Jag
har aldrig sett honom förr här i hagen.
— Jag kom i går från Stockholm, svarade den
andra hästen med en trött blick. Jag har varit
spårvagnshäst men blev kasserad, då de började
med de elektriska. De kallade mig »Bamsen»,
därför att jag är av norsk ras och varit stark som en
björn. Man känner ju nog, att man inte är någon
ungdom längre, men inte hade man något att
anmärka mot min tjänst, då man gav mig avsked.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
