Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
DJUR OCH MÄNNISKOR.
— minnen, min herre, minnen, som ännu utgöra ens
stolthet. För resten är det långt ifrån, att jag
känner mig gammal. Till exempel en sådan dag som
denna skulle jag kunna inbilla mig att jag bara vore
tjugu år!
Och Kastor gjorde en ganska behaglig kapriol,
varvid han dock snavade litet med frambenen över
en tuva.
— Men denna lilla olycka med mitt ena öga,
tillfogade han och rullade med sitt blinda öga, denna
lilla olycka hindrar mig att vidare kunna paradera
vid särskilt högtidliga tillfällen. Man har satt mig
på indragningsstat och behandlar mig numera som
en vän till familjen.
Han pustade en stund i stillhet och såg därefter
upp på spårvagnshästen.
— Hör! sade han. Du nämnde de elektriska.
Vad är det för ras? Är det spanska hästar?
— Nej, du! svarade spårvagnshästen och tappade
allt gräs, han hade i munnen, medan han log ett
brett löje och visade sina stora tänder. Det är inga
hästar alls.
— Vafalls? sade Kastor och stirrade på Bamsen,
Inga hästar? Vad är det da?
— Ja, vad är det? upprepade Bamsen. Inte vet
jag. Men säkert är, att spårvagnarna kila i väg
utan hästar, och det går som ett rinnande
vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
