Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SAMTAL MELLAN IIÄSTAR. 25
om man som jag har sett dem på nära håll i många
år och i en så oupphörlig växling, som man ser
dem i en spårvagn. Människorna tro naturligtvis
inte alls, att vi hästar ge akt på dem. De tro, att
vi bara traska i väg och seclan stå stilla och dröna,
medan de stiga av och på, men man har allt
ögonen med sig, och numera skulle jag vid första
ögonkastet kunna säga, vad sorts person jag har
framför mig.
— Detsamma tror jag nog, att jag kan säga,
svarade Kastor. Redan på långt håll ser jag, om
den person, som nalkas, hör till herrgården eller
bara är en simpel torpare.
— Det är i alla fall inte alls samma omväxling
som i en stor stad, sade Bamsen.
Jag tror nästan, att det finns lika stor olikhet
bland människor som bland hästar. Du kan inte
tänka dig så många sorter, man har tillfälle att se,
när man är spårvagnshäst. Det finns först och
främst så oändligt många små fruntimmer. Många
av dem se riktigt snälla och hyggliga ut. De ha
nog stall någonstans, där de ska vara på bestämd
tid, ty de stiga gärna på viel samma hörn och pä
samma klockslag varje dag. Och så hade vi ju
också herrar, som jämt gjorde samma tur hela
vintern om och långt frampå sommaren. De buro för
det mesta böcker eller portföljer under armen och
kommo farande och sprungo upp på spårvagnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
