Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
DJUR OCH MÄNNISKOR.
när den var i full fart, så man riktigt kunde frukta,
att de rent skulle bryta benen av sig. De hade
alla ett så besynnerligt sorgset och frånvarande
uttryck, men inte kan ju en häst veta, vilka illmariga
saker de hade gömda i portföljerna, som måhända
plågade dem. Ibland kommo fina damer upp i
vagnen, frasande om kjolarna och med tuppfjädrar i
hattarna, och de fingo ofta lov att ta till godo med
att sitta bredvid någon eländig stackare. Du kan
inte tänka dig, så usla och fattiga människorna ibland
se ut i de stora städerna! Det riktigt rister i
bakbenen på en, när man ser dem stå och vänta i
lyktskenet om kvällarna, genomvåta av regnet,
grön-bleka i ansiktet. Jag önskade många gånger, att
jag kunnat betala den tioöring för dem, som färden
kostade.
Men så ha vi också stora, feta gummor, som
buro korgar så fulla med matvaror, att locket
knap-kast kunde gå igen. En sådan korg full med mat
kunde de äta upp innan kvällen, ty nästa morgon
hade vi samma gumma med samma fyllda matkorg.
Inte underligt, att gummorna svällde!
Mest tyckte jag dock om alla de små söta,
välsignade barn, som föräldrarna kommo dragande med.
De hade alltid så ofantligt roligt av åkturen, där
de sutto med stora, runda ögon och glodde genom
fönstren eller hängde på mammornas arm. Jag såg
dem nog, när vi passerade de andra spårvagnarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
