Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNE. "125
125
Emellertid iakttog råttan nu den största försiktighet.
Den vågade knappast röra sig och arbetade aldrig
på sin hålas utvidgning, när ugglan var hemma.
Och fastän den gamla fågeln spetsade öron för att
inte minsta ljud på nedre botten skulle undgå den,
och för att då genast störta sig ner över den
stackars lilla råttan, nödgades den medge, att det
alltid var molstilla vid roten av trädet. Men i
skymningen, när ugglan svävade bort i skogen för att
jaga, då var det råttan som kom i verksamhet.
Den gnagde hål på väggarna för att få rummet
större, bar in gräs och ljung för att tilltäppa de
sprickor och rämnor som kunde finnas och strävade
över huvud att få allt så rymligt och fint som i
dess makt stod för att värdigt kunna mottaga den
unga bruden, som snart skulle intåga.
Men så snart ugglan återvände hem, kröp råttan
in på sitt läger och låg där så stilla och orörlig
som om den vore död.
Äntligen nalkades bröllopsdagen.
Festen stod i brudens hem, så att det om möjligt
var ännu tystare än vanligt i råtthålan vid foten av
tallen. Men på bröllopskvällen anlände de unga tu.
De smögo så tyst och viskade så sakta, för att
inte ugglan skulle höra det, om den till äventyrs
redan var hemkommen från sin jakt. Men fastän de
iakttogo den största försiktighet, tyckte ändå ugglan
sig höra ett ovanligt livligt krafsande i råtthålan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
