Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
DJUR OCH MÄNNISKOR.
och bäst som det var, visade hon sig i
dörröppningen.
Brudgum och brud stodo mitt på golvet med
armarna om varandras hals, försjunkna i hänfört
beskådande.
De märkte först inte ugglans närvaro, men då
hon med, ett ilsket: tvi vitt! gav sig tillkänna,
släppte de tag och vände sig, darrande av ängest,
emot den oväntade gästen.
Den sade intet, men spände ögonen så vasst i
den lilla rått-bruden, att brudgummen ansåg det för
sin plikt att presentera.
— Min hustru! sade den och slog ut med en av
sina små magra tassar. Min lilla kära hustru.
Ugglan höll i med att stirra på rått-bruden, som
hade krupit ihop och gömt sig bakom sin gemål.
— Och nu äro ni väl mycket lyckliga? sade ugglan
äntligen i en hånfull ton.
— Gränslöst! svarade råttan.
— Å — gränslöst! pep den lilla råttbruden.
— Vet ni vad jag har hört? fortsatte ugglan och
runkade fram på golvet. Vet ni vad jag har hört?
— Jo, att det bästa som kan hända de skapade
varelserna är att fa dö den sällaste stunden i deras
liv.
— Hur menar ni? frågade råttan oroligt.
— Jag menar vad jag säger, svarade ugglan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
