Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNE.
"3
Att det är den lyckligaste lotten, att få sluta
livet just som det har gett er det högsta det har
att bjuda. Allt som kommer efteråt förefaller dock
sedan som bara strunt. Och eftersom ni just nu
har nått livets gränslösa lycka, så vill jag göra er
den tjänsten, att låta er få dö, innan vardagslivet
med alla dess bekymmer och ledsamheter får er att
glömma detta sälla ögonblick.
Ugglan hade makat sig alldeles nära det lilla råttparet.
— Vad menar ni? skrek råttan. Ni vill väl
aldrig —–
— Ata upp er! avbröt ugglan. Jo, det är precis
vad jag ämnar. Därmed gör jag både er och mig
själv den största tjänsten. Jag blir fri från all oro
och allt bråk i framtiden i mitt stilla hem, och er
bereder jag den största lyckan som kan komma
någon råtta till del, den att lämna detta liv i dess
skönaste ögonblick!
Hon böjde sig hastigt framåt och grep den lilla
råttbruden fast om livet.
— Å! Inte hon, inte hon! skrek råttan och
kastade sig på knä. Men skall hon dö, så spara
inte heller mig. Jag skulle inte kunna leva, när
hon är borta. Låt mig få följa henne!
— Det är naturligtvis meningen, mumlade ugglan,
som höll på att svälja sista biten av det lilla djuret,
och nu med ett kraftigt tag grep råttan och
stoppade den i näbben.
8—13280.5. Nyblom, Djur ock människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
